Inget rum för min själs fiende

Äldste Jeffrey R. Holland

i de tolv apostlarnas kvorum

Må glädjen i vår trohet mot det bästa och det högsta inom oss bli vår alltmedan vi håller vår kärlek, vårt äktenskap, vårt samhälle och vår själ så rena som de avsetts att vara.

När syster Holland och jag nyligen landade på en flygplats i en stad långt borta skyndade sig tre vackra unga kvinnor som steg av samma plan fram till oss. De berättade att de var medlemmar i kyrkan, vilket inte var alltför förvånande eftersom inga andra brukar springa fram till oss på flygplatser. Under ett oplanerat samtal berättade de tårögt för oss att de alla tre nyligen skilt sig, att i alla tre fallen hade deras män varit otrogna och att för allihop så fröet till likgiltigheten och synden börjat med att männen attraherats av pornografi.

Med den här starka början på mitt tal idag — ett tal som är svårt för mig att hålla — känner jag mig som den forntida Jakob som sade: ”Det smärtar mig … att jag måste tala så rättframt … inför … många [som] är mycket milda och kyska och känsliga.”¹ Men vi behöver vara rättframma. Kanske är det fadern i mig eller kanske morfadern, men tårarna jag såg hos de här unga kvinnorna gjorde att också jag och syster Holland grät och frågorna de ställde har gjort att jag frågar mig: ”Varför finns det så mycket moraliskt förfall omkring oss, och varför faller så många personer och familjer offer för det, även inom kyrkan, och får tragiska ärr av det?”

Men jag visste förstås åtminstone delvis svaret på min egen fråga. Nästan dagligen angrips vi av omoraliska budskap av olika slag som strömmar till från alla håll. Den mörka sidan av film-, teve- och musikindustrin går längre och längre i fråga om anstötligt språk och skadligt sexuellt uppförande. Tragiskt nog är det samma dator och internettjänst som gör att jag kan släktforska och förbereda namn till templet som utan filter och kontroll ger mina barn och barnbarn åtkomst till en global kloak av intryck som kan förstöra deras sinne för evigt.

Kom ihåg att de unga hustrurna sade att deras makars otrohet började med att de attraherades av pornografi, men omoraliska handlingar är inte bara ett problem för män, och äkta män är inte de enda som syndar. Kompromisserna man kan göra med ett musklick — inklusive det som kan hända i ett chattrums virtuella möte — gör inte skillnad på människor, man eller kvinna, ung eller gammal, gift eller ogift. Och för att se till att frestelsen blir än mer tillgänglig arbetar motståndaren på att utöka sin täckning, som det heter på fackspråk, till mobiler, videospel och MP3-spelare.

Om vi slutar slå mot grenarna på problemet och hugger direkt mot trädets rot, finner vi som väntat att lustan lurar där. Lusta är ett motbjudande ord och utan tvekan ett motbjudande ämne för mig att tala om, men det är av god anledning som vissa traditioner kallar den för den dödligaste av ”de sju dödssynderna”.²

Varför är lusta en sådan dödssynd? Förutom den fullständigt andligt nedbrytande inverkan den har på vår själ, så tror jag att det är en synd eftersom den förnedrar den högsta och heligaste relation som Gud ger oss i jordelivet — kärleken en man och en kvinna känner för varandra och den önskan paret har att föda barn i en familj som är ämnad för evigheten. Någon har sagt att äkta kärlek måste ha ett mått av beständighet. Äkta kärlek består. Men lustan förändras lika kvickt som man kan bläddra i en pornografisk tidning eller snegla på ännu ett potentiellt tillfredsställande objekt som går förbi, man eller kvinna. Äkta kärlek som gör oss knäsvaga — så som jag känner för syster Holland — den ropar vi ut från hustaken. Men lusta kännetecknas av skam och sekretess och är nästan sjukligt hemlighetsfull — ju senare och mörkare tid på dygnet desto bättre, med dubbla lås på dörren för säkerhets skull. Kärleken får oss att instinktivt sträcka oss ut mot Gud och andra. Lusta, å andra sidan, är allt annat än gudalik och är fullständigt egocentrisk. Kärlek möter oss med öppen famn och öppet hjärta; lusta möter oss endast med ohämmad aptit.

Det är bara några av anledningarna till att en förvrängning av kärlekens sanna innebörd — vare sig det sker i fantasin eller med en annan person — är så destruktiv. Den förstör det som endast ligger efter vår tro på Gud i betydelse, nämligen tron på dem vi älskar. Den skakar grundvalen i tilliten som nuvarande — eller framtida — kärlek bygger på och det tar lång tid att bygga upp tilliten när den gått förlorad. Bygg vidare på den idén — oavsett om det är så personligt som en familjemedlem eller så offentligt som valda ämbetsmän, företagsledare, mediastjärnor eller sporthjältar — snart nog leder den till att byggnaden som en gång uppfördes för att hysa moraliska och ansvarsfulla samhällen, får en skylt utanför där det står: ”Fastigheten är ledig.”³

Vare sig vi är ensamstående eller gifta, unga eller gamla, låt oss ett ögonblick tala om hur vi kan skydda oss mot frestelser, i vilken form de än framträder. Vi kanske inte kan bota allt det onda i samhället just idag, men vi kan tala om vad vi själva kan göra.

Börja framför allt med att hålla dig ifrån människor, material och omständigheter som är skadliga för dig. De som kämpar med till exempel alkoholism kan vittna om att närheten kan vara ödesdiger. Det gäller också moralfrågor. Liksom Josef hos Potifars hustru:⁴ bara spring — spring så långt bort du kan från vad eller vem det är som lockar dig. Och när du flyr från frestelsens hus: se dig inte om.
Inse att de som är fastkedjade av beroendeframkallande vanor ofta behöver mer hjälp än de själva kan ge, och det kan gälla dig också. Sök hjälp och välkomna den. Tala med biskopen. Följ hans råd. Be om en prästadömsvälsignelse. Använd dig av de program som kyrkan erbjuder eller sök annan lämplig professionell hjälp. Be utan att tröttna. Be om änglars hjälp.
Förutom filter i datorer och kontroll av våra känslor måste vi inse att den enda verkliga kontrollen i livet är självkontroll. Utöva mer kontroll också över de gränsfall som du ställs inför. Om ett program på teven är oanständigt, stäng av det. Om en film är vulgär, gå därifrån. Om en olämplig relation utvecklas, avbryt den. Många av gränsfallen är kanske, åtminstone från början, inte tekniskt sett onda, men de kan avtrubba vårt omdöme, dämpa vår andlighet och leda till något som kan vara av ondo. Ett gammalt ordspråk säger att en resa på tusen mil börjar med ett steg,⁵ så se upp med första steget.
Ovälkomna tankar kan tränga in i vårt sinne som tjuvar om natten, och det händer att de gör det. Men vi behöver inte öppna dörren på vid gavel, servera te och kakor och berätta var silvret förvaras! (Man borde hur som helst inte servera te!) Kasta ut de slynglarna! Ersätt låga tankar med hoppfulla bilder och glada minnen, föreställ dig dem som älskar dig och som skulle bli förkrossade om du svek dem. Mer än en man har räddats från synd eller dumheter genom att minnas sin mors, sin hustrus eller sitt barns ansikte, som väntar på honom där hemma. Vilka tankar du än har, se till att de bara är välkomna in i hjärtat om du själv har bjudit in dem. Som en forntida poet en gång sade: Min vilja må gälla som rättsskäl.⁶
Sök Herrens Andes sällskap och håll dig där han är. Se till att det omfattar ditt eget hus eller lägenhet och styr vad slags konst, musik och litteratur du samlar på dig där. Om du tagit emot din begåvning, så besök templet så ofta du kan. Kom ihåg att templet beväpnar dig ”med Guds kraft och … låter hans härlighet vara runtomkring dig och ger hans änglar befallning om dig.”⁷ Och när du lämnar templet så kom ihåg de symboler du bär med dig; de ska aldrig läggas åt sidan eller glömmas bort.

De flesta som befinner sig i knipa utropar till sist: ”Vad tänkte jag på?” Ja, vad de än tänkte på, så inte var det Kristus. Ändå lovar vi som medlemmar i hans kyrka varje söndag att ta på oss hans namn och att ”alltid minnas honom”.⁸Så låt oss arbeta hårdare på att minnas honom — särskilt att ”det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig … [att] han var genomborrad för våra överträdelsers skull … och [att] genom hans sår är vi helade”.⁹ Nog skulle det påverka det vi gör på ett dramatiskt sätt om vi kom ihåg att varje gång vi syndar så sårar vi inte bara dem vi älskar utan också honom, han som älskar oss så. Men om vi syndar, hur svår synden än må vara, kan vi räddas av samma majestätiska person, han som bär det enda namn som givits under himlen varigenom någon man eller kvinna kan bli frälst.¹⁰ När vi ser på våra överträdelser och vår själ sönderslits av verklig smärta, låt oss alla med Alma utropa de livsförändrande orden: ”O Jesus, du Guds Son, förbarma dig över mig.”¹¹

Bröder och systrar, jag älskar er. President Thomas S. Monson och bröderna älskar er. Ännu viktigare: Er Fader i himlen älskar er. Jag har idag försökt tala om kärlek — äkta kärlek, sann kärlek, respekt för den och en rätt bild av den i de sundaste samhällen människosläktet känt. Jag har försökt tala om hur helig den är mellan en gift man och kvinna och de familjer som kärleken så småningom frambringar. Jag har försökt tala om kärlekens återlösande manifestation, den kristliga kärleken personifierad, som kommer till oss genom Kristi nåd. Jag har tvingats att även tala om el diablo, djävulen, lögnernas och lustans fader, som gör allt han kan för att förfalska den äkta kärleken, för att vanhelga eller skända den äkta kärleken varhelst och närhelst han stöter på den. Och jag har talat om hans önskan att förgöra oss, om han kan.

När vi ställs inför sådana frestelser i vår tid måste vi liksom den unge Nephi förkunna: ”[Jag skall] inte längre [ge] rum för min själs fiende.”¹² Vi kan förkasta den onde. Om vi vill det innerligt och uppriktigt nog kan och kommer den fienden att förgöras genom Herrens Jesu Kristi återlösande kraft. Vidare lovar jag er att ljuset från hans eviga evangelium kan och än en gång kommer att lysa klart där ni var rädda för att livet blivit hopplöst och ohjälpligt mörkt. Må glädjen i vår trohet mot det bästa och det högsta inom oss bli vår alltmedan vi håller vår kärlek, vårt äktenskap, vårt samhälle och vår själ så rena som de avsetts att vara, är min bön i Jesu Kristi namn, amen.