Allt samverkar till det bästa
Vi kanske aldrig i det här livet får veta varför vi råkar ut för saker och ting, men vi kan känna oss säkra på att vi kan växa av erfarenheten.
När jag var ung såg jag fram mot våren. När vädret blev varmare var jag redo för basebollsäsongen. Precis som de flesta unga pojkar ville jag bli en stor basebollspelare. Det påminner mig om en berättelse om en mycket ung pojke med liknande drömmar. Han ville bli nästa stora stjärna, så han bestämde sig för att gå ut och träna. Han höll basebollen i ena handen och slagträt i den andra och kastade upp bollen i luften. Han ville slå bollen så långt han kunde och svängde slagträt med all kraft, men bollen föll till marken utan att ens ha snuddat vid trät. Det avskräckte honom inte, utan han gjorde ett nytt försök. När han var på väg att kasta upp bollen i luften såg han framför sig hur han skulle få in en pangträff, och hans beslutsamhet växte. Men tyvärr, resultatet blev detsamma. Bollen låg på marken. Men som alla bra basebollspelare vet har man tre försök innan man blir bränd. Han koncentrerade sig ännu mer, kastade upp bollen i luften och slog med större kraft än någonsin. När bollen åter föll till marken ville tårar välla fram. Men så log han plötsligt med hela ansiktet och sade: ”Vilken fantastisk kastare jag är!”
Vi sätts alla på prov och ställs inför prövningar, och liksom i det här enkla exemplet är det vårt sätt att reagera på svårigheterna som avgör vår framgång och lycka. Vi kommer alla att få motgångar var vi än är. Vi lär oss i skrifterna att det ”måste nödvändigtvis finnas en motsats till allting”.1 Vi kommer alla att gå igenom svåra tider och frågan är inte när vi gör det utan hur vi gör det.
Aposteln Paulus sade något intressant bara några år innan de heliga i Rom skulle råka ut för den kanske våldsammaste förföljelse som kristendomen någonsin drabbats av. Paulus påminde de heliga om att ”för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa”.2 Vår himmelske Fader, som fullkomligt och fulländat älskar oss, tillåter att vi får erfarenheter som gör att vi kan utveckla de karaktärsdrag och egenskaper som vi behöver för att bli mer och mer kristuslika. Våra prövningar kommer i många former, men var och en av dem hjälper oss bli mer lik Frälsaren när vi lär oss att erkänna det goda som kommer från varje erfarenhet När vi förstår den läran får vi större visshet om att Fadern älskar oss. Vi kanske aldrig i det här livet får veta varför vi råkar ut för saker och ting, men vi kan känna oss säkra på att vi kan växa av erfarenheten.
Visst inser jag att det är mycket lättare att se tillbaka när en prövning är över och förstå vad vi har lärt oss av den erfarenheten, men utmaningen består i att uppnå detta eviga perspektiv samtidigt som vi utsätts för våra prov. Andra kanske inte tycker att våra prövningar är så stora, men för var och en av oss som går igenom dem är prövningarna verkliga och de kräver att vi ödmjukar oss inför Gud och lär av honom.
Denna påsksöndag har vi vår Frälsares liv i åtanke. Det är honom vi vill söka efterlikna i alla våra handlingar. Låt mig nämna fem saker som vi kan lära oss av de sista timmarna i Frälsarens liv på jorden och som kan hjälpa oss att klara av våra egna prövningar.
För det första: Han sökte inte göra sin vilja utan endast sin Faders vilja. Han förblev hängiven sitt heliga uppdrag även under prövningen. När han föll på knä i Getsemane örtagård bad han: ”Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.”3 Ibland går vi igenom lidande och sorg för att vi ska kunna växa och bereda oss för tänkbara prövningar i framtiden. Jag ställer en fråga till er mödrar: ”Skulle ni någonsin göra något som skulle orsaka era barn lidande och gråt när de inte har gjort något fel?” Det är klart att ni skulle! Varje god mor tar sitt lilla barn till läkaren för att låta vaccinera det och nästan varje barn går ut från mottagningen i tårar. Varför gör ni det? Därför att ni vet att lite lidande nu kommer att skydda dem från tänkbar smärta och lidande i framtiden. Vår himmelske Fader känner till slutet från begynnelsen. Vi behöver följa Frälsarens exempel och lita på honom.
För det andra: När vi ställs inför prövningar måste vi lära oss att inte klaga eller knota. Nephi sade om den storslagna syn om Frälsarens försoningsoffer som han fick se: ”Därför gisslar de honom, och han låter det ske. Och de slår honom, och han låter det ske. Ja, de spottar på honom, och han låter det ske på grund av sin kärleksfulla godhet och sitt tålamod med människobarnen.”4 Vi måste alltid försöka rätta till problemet och övervinna prövningen, men i stället för att fråga: ”Varför händer det mig?” eller ”Vad har jag gjort för att förtjäna det här?” kanske vi borde ställa oss frågan: ”Vad kan jag göra? Vad kan jag lära mig av det här? Vad behöver jag ändra på?”
När jag och min hustru verkade i Venezuela för flera år sedan lämnade vår yngste son bekvämligheten på sin high school för att vara där med oss. Han klagade inte, med det märktes tydligt att han tyckte att det var svårt att vara i ett land där allt var nytt. Men det vände på ett förunderligt sätt. Från att ha varit en prövning blev upplevelsen till en stor välsignelse i hans liv. Han åstadkom detta genom att ändra inställning och istället vara fast besluten att lyckas.
För det tredje: När vi står inför våra utmaningar måste vi söka mer hjälp från Gud. Även allas vår Frälsare hade behov av att be ”allt ivrigare” när han var i Getsemane.5 Vi kan utveckla stor tro om vi gör det. Vi måste komma ihåg att svaren från vår himmelske Fader ofta inte tar bort prövningen. I stället hjälper han oss att få mer styrka när vi går igenom den. Precis som Herren hjälpte Almas följeslagare, kan han ”lätta de bördor som lagts på era axlar, så att ni inte ens känner dem på era ryggar”.6 Låt oss inte, när vi prövas, bli bittra eller oengagerade, utan låt oss följa Frälsarens exempel och bli mer målmedvetna, mer uppriktiga och mer trofasta.
För det fjärde ska vi lära oss tjäna och tänka på andra även när vi själva genomgår prövningar. Kristus personifierade tjänandet. Hans liv var fyllt av exempel på hur vi kan hjälpa och tjäna andra människor, och hans allra största gåva var det som han gjorde för oss. Han sade: ”Ty se, jag, Gud, har lidit detta för alla, för att de inte skall behöva lida om de omvänder sig.”7 Vi måste omvända oss och sedan följa hans exempel på tjänande. När vi tjänar andra glömmer vi våra egna problem och genom att arbeta på att lindra andras smärta eller obehag stärker vi oss själva.
På senaste generalkonferensen sade vår älskade profet, president Thomas S. Monson: ”Jag tror att det Frälsaren säger är att om vi inte mister vårt liv i våra medmänniskors tjänst så har vårt liv inte mycket mening. De som bara bryr sig om sig själva förtorkar till slut och mister bildligt sett sitt liv, medan de som mister sig själva genom att tjäna andra växer och blomstrar — och vinner sitt liv därigenom.”8
För det femte: förlåt andra och försök att inte ge dem skulden för våra omständigheter. Ibland vill vi gärna säga: ”Om de inte hade gjort det där, så skulle jag inte ha reagerat som jag gjorde.” Det finns en tendens hos den naturliga människan att lägga skulden på någon annan för att inte själv behöva ta ansvaret för sina handlingar. Frälsaren såg på dem som korsfäste honom och vädjade till sin Fader i himlen: ”Förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.”9 Kan vi inte bli bättre på att förlåta andra?
Låt oss ha ett evigt perspektiv när vi går genom livets prövningar. Låt oss inte klaga. Låt oss be ännu mer, låt oss tjäna andra människor och låt oss förlåta varandra. När vi gör det ”samverkar allt till det bästa” för oss som älskar Gud.10 Jag bär allvarligt och bestämt vittnesbörd om att vår Fader älskar oss, och att han sände sin Son att visa och bana vägen för oss. Han led, han dog och han uppstod för att vi ska kunna leva, och han önskar att vi ”skall kunna ha glädje”,11 även i livets prövningar. Jag säger detta i Jesu Kristi namn, amen.