Budskap från första presidentskapet
Han är inte här, han har uppstått
Idag finns det bara ruiner kvar av Kapernaum, staden vid sjöstranden, hjärtat av Frälsarens verksamhet i Galileen. Här predikade han i synagogan, undervisade vid sjöstranden och botade i hemmen.
I början av sin verksamhet tog Jesus en text från Jesaja: ”Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna” (Jes 61:1; se också Luk 4:18) — ett tydligt uttalande om en gudomlig plan att rädda Guds söner och döttrar.
Men Jesu predikan i Galileen vara bara en inledning. Människosonen hade alltid haft en förskräcklig avtalad tid att hålla på en kulle som hette Golgata.
Jesus arresterades i Getsemane örtagård efter den sista måltiden, övergavs av sina lärjungar, bespottades, förhördes och förödmjukades, och vacklade sedan under sitt stora kors mot Golgata. Efter triumf fick han utstå förräderi, tortyr och döden på korset.
Med ord från sången ”Den heliga staden”:
Min dröm förvandlas …
sig solen gömde i kylig morgonstund.
Blott korsets dystra skugga
föll ned på kullens grund.1
Vår himmelske Fader gav oss sin Son. Vår äldre bror gav oss sitt liv.
Mästaren kunde ha vänt tillbaka i sista ögonblicket. Men det gjorde han inte. Han nedsteg under allt för att han skulle kunna rädda allt: människosläktet, jorden och allt liv som någonsin levt här.
Inga ord i kristendomen betyder mer för mig än de som sades av ängeln till den gråtande Maria från Magdala och den andra Maria när de på veckans första dag kom till graven för att vårda Herrens kropp. ”Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått.” (Luk 24:5–6).
Med det tillkännagivandet hade de som levt och dött, de som nu lever och en dag kommer att dö, och de som ännu inte fötts och ännu inte dött just räddats.
Resultatet av Kristi seger över graven är att vi alla kommer att uppstå. Detta är själens återlösning. Paulus skrev:
”Det finns … himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska kropparnas glans är av ett slag, de jordiska kropparnas glans av ett annat slag.
Solen har sin glans, månen en annan och stjärnorna ännu en annan. Den ena stjärnan skiljer sig från den andra i glans.
Så är det också med de dödas uppståndelse” (1 Kor 15:40–42).
Det är den celestiala härligheten vi söker. Det är i Guds närhet vi vill vara. Det är en evig familj vi vill vara medlemmar i.
Om honom som befriade oss från oändlig död vittnar jag att han är en sanningens lärare — men han är mer än en lärare. Han är exemplet på det fullkomliga livet — men han är mer än ett exempel. Han är den store läkaren — men han är mer än en läkare. Han är bokstavligen världens Frälsare, Guds Son, Fridsfursten, Israels Helige, ja, den uppståndne Herren som förkunnade: ”Jag är den förste och den siste. Jag är den som lever. Jag är den som blev dödad. Jag är er förespråkare inför Fadern” (L&F 110:4).
”Vad glädje för mig syndare, han lever, min Förlossare.”2
Om detta vittnar jag.
Han är inte här, av Walter Rane, kopiering förbjuden; Kristus och Maria vid graven, av Joseph Brickey © 2004 IRI
Illustration Steve Kropp