Jag lyssnade till slut
”Hon är en gammal vän och det är inte någon träff”, sade jag till mig själv. Så varför sade Anden till mig att jag inte borde vara där?
Medan jag gick på college välsignades jag med en spännande praktikplats i en stad långt hemifrån. En gammal vän till mig bodde i närheten och fastän vi inte hade samma tro hade våra olikheter inte hindrat oss från att bli vänner.
När jag träffade Madeline (namnet har ändrats) arbetade vi båda tillsammans med en annan ung kvinna som var ett mycket gott exempel på en sista dagars helig. Jag minns hur Anden påpekade små skillnader mellan de båda unga kvinnorna och förklarade hur små val också kan utstaka kursen senare i livet. Jag har faktiskt kommit ihåg dessa andliga intryck i flera år.
När nu Madeline och jag hade fått kontakt igen efter några år planerade vi att träffas. När kvällen kom blev jag överraskande nog nervös. Jag tog tåget till hennes stad och när jag var nästan framme sade en röst inom mig: ”Du ska bara gå ut med personer som har höga normer.”
”Det här är inte någon träff”, tänkte jag. ”Jag ska bara umgås lite med en gammal vän.” Anden upprepade det jag känt tidigare tills jag insåg att det faktiskt var en träff. Jag började undra över min väns nuvarande normer och livsstil. ”Hon vet att jag är medlem i kyrkan”, tänkte jag. ”Hon känner till mina normer så det är inget problem.”
Men jag undrade ändå om de ”små skillnaderna” jag hade lagt märke till tidigare hade fått våra vägar att skilja sig åt mer än jag hade väntat mig. Jag följde Andens maning och ringde för att ställa in träffen med min vän. Jag var så rädd för att jag skulle förolämpa henne. Hur skulle jag kunna förklara andliga intryck för en vän som inte uppskattar den Helige Andens uppgift?
Jag förklarade att jag inte kände mig väl till mods inför en av aktiviteterna vi hade planerat och hoppades att det skulle ge mig en godtagbar ursäkt för att dra mig ur träffen. Hon blev besviken och föreslog att vi skulle ändra på planerna. Lättad gick jag med på förändringen för jag tänkte: ”Kanske var det själva aktiviteten som gjorde att Anden varnade mig.” Men oron jag kände försvann inte.
Vi hade roligt på kvällen men ibland sade Anden till mig att den tidigare varningen var viktig. Först var det inget som verkade oroväckande, men allteftersom kvällen fortskred blev det tydligt att fastän vi kommit från en liknande bakgrund var vi på väg i helt skilda riktningar. Vi hade inte samma normer — inte ens när det gällde småsaker. När hon beställde vin sade jag att jag helst inte betalade för alkohol. Hon respekterade detta och betalade för vinet själv.
Min andliga oro fortsatte att öka ju längre kvällen fortskred. När vi var klara med middagen satt jag som på nålar och ville ge mig av, för kvällens sista tåg gick snart och jag bodde för långt bort för att kunna ta en taxi. Min vän var medveten om min oro och sade att jag kunde sova över hos henne. Nu lämnade Anden mig inte ifred för en sekund, utan bekräftade det jag redan insåg: Att stanna kvar var inte ett alternativ.
Medan jag följde henne hem försökte jag att se lugn ut. ”Är du säker på att du inte vill stanna?” frågade hon. Jag var säker. Hon var inte påstridig eller otrevlig men Anden talade stilla och tydligare än åskan. Jag fick inte missa tåget!
Jag väntade tills hon hade kommit in och sprang så fort jag kunde för att komma till stationen i tid. Jag kom att tänka på Josef i Egypten när han sprang iväg från en frestelse (se 1 Mos 39:7–12).
När jag tänker tillbaka på det som hände den kvällen känner jag mig både rädd och tacksam: rädd för vad som kunde ha hänt och tacksam för den Helige Andens sällskap. Anden talade och fastän jag skulle ha gjort något tidigare är jag glad att jag lyssnade till slut.
Det är tydligt att mitt perspektiv på situationen den kvällen definitivt inte var lika tydligt som Herrens. Som Jesaja skrev:
”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN.
Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar” (Jes 55:8–9).
Vissa val vi ställs inför i livet görs snabbt och glöms bort. Det finns andra val som för med sig lärdomar som vi aldrig bör glömma. Jag är så tacksam över att när vi följer den Helige Andens maningar — och när vi gör det genast — att vi då lättare kan hålla oss kvar på stigen som Jesus Kristus har berett åt oss.
Illustration Jeff Ward