Handboksutbildning betonar frälsningsarbetet
Under ett världsomspännande ledarutbildningsmöte i februari 2011 undervisade medlemmar i första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum deltagarna om att använda de nya handböckerna bättre. Mötet var en uppföljare till den världsomspännande ledarutbildningen i november 2010, där handböckerna presenterades.
Talarna betonade hur handböckerna kunde användas på ett inspirerat sätt, vikten av att förstå de nya handböckernas doktrinära grund, hur de borde tillämpa principerna för anpassning av kyrkans program, hur handbokens förändringar kan tillämpas på genomförandet av frälsningsarbetet samt kvinnans roll i kyrkans rådsförsamlingar.
I utsändningen deltog president Henry B. Eyring, förste rådgivare i första presidentskapet, äldsterna Russell M. Nelson, Dallin H. Oaks, Richard G. Scott, Robert D. Hales, Jeffrey R. Holland, David A. Bednar, Quentin L. Cook, D. Todd Christofferson och Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum, äldsterna Craig C. Christensen, Bruce D. Porter och W. Craig Zwick i de sjuttios kvorum samt biorganisationernas generalpresidenter.
Mer inspirerad användning av handböckerna
President Eyring kallade mötet ”en ny möjlighet att upptäcka hur vi kan använda handboken bättre” och uppmuntrade ledarna att öka sin förmåga att ta emot uppenbarelse.
”Bara genom Anden kan du veta hur du ska tillämpa det du läser i handboken”, sade han. ”… Det kan verka omöjligt att vänta sig eller ens hoppas på den ström av uppenbarelser som du behöver i ditt dagliga tjänande. Det sker inte utan tro och hårt arbete, men det är möjligt.”
President Eyring lovade att om en ledare arbetar och ber för att ”förstå och följa livets ord” som givits till dem, skulle Herren hjälpa dem utföra ett tjänande och ledarskap utöver sin egen förmåga.
Handböckernas doktrinära grund
”Den här handboken är baserad på läran”, sade äldste Oaks, ”och den är kortare än föregående handbok eftersom den på många områden avstår från att ange regler och ge anvisningar. I stället ger den principer som inspirerade ledare kan tillämpa … alltefter sina lokala omständigheter.”
Äldste Bednar och äldste Christofferson varnade ledarna för att hoppa över de inledande kapitlen av Handbok 2 och gå direkt till riktlinjerna i påföljande kapitel. De första kapitlen anger den doktrinära grundvalen till att förstå och tillämpa de principer och riktlinjer som följer.
Äldste Bednar påpekade att detta att handböckerna är ”baserade på principer och med färre tillämpningar angivna gör användningen mer andligt krävande och svårare för oss alla”.
Principer för anpassning
”I fråga om läran, förbunden och de riktlinjer som fastställts av första presidentskapet och de tolv, avviker vi inte från handboken”, sade äldste Nelson. ”Anpassningar kan göras i fråga om annat, för att passa lokala omständigheter.”
Enligt äldste Porter hade kapitel 17, ”Enhetlighet och anpassning” tagits med för att hjälpa lokala ledare följa Anden och avgöra när de borde anpassa vissa program. Kapitlet förklarar vad som inte kan förändras och anger fem omständigheter som gör att anpassningar kan godkännas: familjeskäl, begränsningar i transporter och kommunikation, små kvorum eller klasser, otillräckligt antal ledare samt säkerhetsaspekter.
”Korrekta anpassningar försvagar inte kyrkan, de stärker den”, sade äldste Porter i ett tal som lästes upp av äldste W. Craig Zwick i de sjuttios kvorum. När lokala ledare genomför inspirerade anpassningar bör de inte känna att de nöjer sig med mindre än idealet. ”Varje enhet av kyrkan har tillgång till läran, förrättningarna, prästadömets makt och Andens gåvor som behövs för Guds barns frälsning och upphöjelse”, skriver äldste Porter.
Frälsningsverket
Förändringar som genomförts i Handbok 2 är avsedda att befrämja frälsningsarbetet. President Eyring sade: ”Handboken blir en skatt för er när ni använder den för att hjälpa er leda andra att välja vägen till evigt liv. Det är avsikten med den.”
I kapitel fem sammanförs ett antal ämnen som tidigare behandlades separat, under titeln ”Frälsningsarbetet i församlingen och staven”. Det gäller medlemmarnas missionsarbete, behållande av nyomvända, aktivering, tempeltjänst och släktforskning samt undervisning av evangeliet.
”Paulus säger att i vår tid, tidernas fullhets utdelning, skulle allt sammanfattas i Kristus”, sade äldste Bednar. (Se Ef 1:10.) ”Det är ett verk.”
Det som ibland setts som kyrkans olika uppdrag är ”samma arbete inom olika sfärer”, sade han. Missionsarbetet är att förkunna evangeliet och inbjuda andra att ta emot heliga förrättningar och ingå förbund. Att fullkomna de heliga — däribland att behålla, aktivera och undervisa — är att inbjuda människor att hedra förrättningar och förbund. Att återlösa de heliga genom släktforskning och tempeltjänst är att ge möjlighet till dem som dött att ta emot förrättningar och ingå förbund.
Äldste Holland sade att förändringarna i handboken i allmänhet leder till en insikt om att kvorum- och biorganisationsledare inte är med i församlingsrådet bara för att tänka på sin egen organisations medlemmar, utan att de har ett gemensamt ansvar för alla medlemmars andliga välfärd.
Äldste Cook förklarade hur vissa förändrade anvisningar i Handbok 2 bidrar till frälsningsarbetet.
Han betonade vikten av att biskopsråd och församlingsråd också tar upp välfärdsbehov nu när det inte längre finns något välfärdsråd. Han förklarade melkisedekska prästadömets ledares utökade ansvar för att samtala med kvorummedlemmarna. Han förklarade vidare förändringar som gör att även fäder som inte är helt tempelvärdiga nu får delta i förrättningar och välsignelser till den egna familjen i vissa fall.
”Vi håller inte på med att driva program eller en organisation”, sade äldste Bednar. ”Sådant är viktigt, men det räcker inte. Det här är frälsningens verk. Och när vi tänker på förrättningar och förbund bör prästadömsledare ställa sig frågan: Vad är nästa förrättning som behövs i den här personens eller familjens liv, och hur kan vi hjälpa till med den förberedelsen?”
Kvinnor i rådsförsamlingar
Äldste Scott var bekymrad över att ledare på en del platser missar tillfällen att ta med kvinnor i de här rådslagen. ”När kvinnor kan uppmuntras att fritt ta del i församlingsrådets möten, är deras tankar alltid givande och inspirerande”, sade han.
Ledarna kan uppmuntra deltagande genom att kalla systrarna vid namn och uttrycka sin tacksamhet för deras bidrag och rekommendationer, förklarade äldste Scott.
”En ytterligare välsignelse till de här prästadömsledarnas hem”, när de följer de här riktlinjerna är att ”dessa män bättre uppskattar sina hustrurs roll i det egna hemmet”, tillade han.
Han undervisade om vikten av enighet bland rådsmedlemmarna. När en sådan känsla uppstår kan ledaren känna det och gå till omröstning. I de fall där medlemmarna inte är eniga bör ledaren be om synpunkter från varje medlem av församlingsrådet, tacka för deras bidrag, fatta ett beslut och be om rådmedlemmarnas stöd i det beslutet. Äldste Scott betonade också vikten av att det som tas upp i rådet hålls konfidentiellt.
Förväntade resultat
Äldste Nelson avslutade utbildningen med att framföra tre förhoppningar: att förenklingar ska frigöra tid och resurser så att medlemmarna utnyttjas bättre, att prästadömets kraft ska växa inom varje prästadömsbärare så att varje medlem och varje familj i kyrkan välsignas samt att varje medlem ska känna större hängivenhet och lärjungeskap.
I frälsningsarbetet bör prästadömsledarna tänka på vilken som är nästa förrättning en person behöver och hur de kan hjälpa till med den förberedelsen.
Foto craig dimond, © IRI
Kyrkans ledare framhåller att både män och kvinnor ska i lika mån och fritt uttrycka sina tankar vid rådsmöten.
FOTO CRAIG DIMOND