Vi talar om Kristus
Omvänd dig, vänd dig till Herren och bli helad
”Se, den som har omvänt sig från sina synder, han är förlåten och jag, Herren, kommer inte längre ihåg dem” (L&F 58:42).
Nyligen skadades en god och trofast kvinna jag känner allvarligt i en bilolycka. Bland hennes skador fanns brutna revben och brutna ryggkotor. En del av återhämtningen krävde att hon hade stöd för rygg och nacke så att hon inte kunde röra dem. Stöden såg mycket obekväma ut. Men de var nödvändiga. De utgjorde villkoren för att hennes rygg och nacke skulle bli friska.
Omvändelse är som de där stöden. När vi syndar skadar vi vår själ och en gudomlig behandling behövs för att vi ska bli friska igen. Omvändelse är det villkor som gör att Frälsaren, genom försoningens kraft, kan hela oss (se 3 Nephi 9:13). En del av omvändelsen kanske inte är bekväm — liksom stödet inte är för en bruten rygg — men vi behöver omvända oss ändå.
President Dieter F. Uchtdorf, andre rådgivare i första presidentskapet, har sagt: ”Sann omvändelse gör att vi börjar göra det rätta igen. För att verkligen omvända oss måste vi inse vår synd och känna ånger, eller sorg efter Guds vilja, och bekänna dessa synder för Gud. Om våra synder är allvarliga måste vi också bekänna dem för vår bemyndigade prästadömsledare. Vi måste be Gud om förlåtelse och göra allt vi kan för att rätta till den skada våra handlingar kan ha orsakat. Omvändelse innebär en sinnets och hjärtats förändring — vi slutar göra det som är fel och börjar göra det som är rätt. Det ger oss en ny inställning mot Gud, mot oss själva och mot livet i allmänhet.”1
När vi lyckas fullfölja omvändelseprocessen är resultatet helbrägdagörelse, befrielse och glädje. Dorothy J. R. White skrev:
Betänk tårarna som faller på utsidan,
men som gör oss rena på insidan.2
Herren vädjar till oss med ihärdighet, kärlek och övertygelse att vi ska omvända oss, för han vill hela oss. Han led till kropp och själ för att betala straffet för våra synder om vi omvänder oss. Han förklarar:
”Ty se, jag, Gud, har lidit detta för alla, för att de inte skall behöva lida om de omvänder sig.
Men om de inte omvänder sig måste de lida liksom jag.
Detta lidande fick mig, ja, Gud, den störste av alla, att skälva av smärta och blöda ur varje por samt lida till både kropp och själ — och jag önskade att jag inte skulle behöva dricka den bittra kalken och rygga —
dock, ära vare Fadern, och jag drack och fullbordade mina förberedelser för människobarnen.
Därför befaller jag dig på nytt att omvända dig” (L&F 19:16–20).
Må vi omvända oss nu, vända oss till Herren och bli helade.
Den förlorade sonen återvände ödmjukt till sin far och sade: ”Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son” (Luk 15:21). Hans far hälsade honom varmt välkommen hem. På samma sätt hälsar vår himmelske Fader oss välkomna när vi omvänder oss.
Den förlorade sonens hemkomst, av James Tissot