2011
Ledtråden i min välsignelse
April 2011


Från missionsfältet

Ledtråden i min välsignelse

Jag verkade i Texasmissionen Houston Syd som spansktalande äldste. En dag var min kamrat och jag ute och knackade dörr och försökte hitta någon att undervisa. Vi kom till ett hus med ett stort hål i den nötta träverandan.

En äldre kvinna öppnade och bjöd in oss. Jag är inte säker på om hon visste vilka vi var och vad vi gjorde, men hon var mycket artig. Vi började hålla den första lektionen och allt verkade gå bra. Snart var det min tur att undervisa om Joseph Smith och den första synen. Jag såg hur kvinnan blev alltmer förvirrad. Det var tydligt att hon inte förstod det jag försökte förklara för henne.

Efter att ha ställt några frågor om vad vi hade pratat om och om hur mycket av det hon förstod kände jag mig frustrerad över att hon inte förstod den första synen. Det hade varit en lång dag och det sista en missionär vill är att någon inte förstår vad han så gärna vill att han eller hon ska veta är sant.

När jag för ett ögonblick kände att jag nästan började bli arg kom jag att tänka på något som stod i min patriarkaliska välsignelse. Det handlade om min framtida familj och att jag skulle undervisa mina framtida barn om evangeliets principer. När jag tänkte på de orden förstod jag att Anden talade om för mig att jag behövde undervisa den här ödmjuka kvinnan på samma sätt som jag skulle undervisa ett barn.

Jag började undervisa henne på ett enklare och mer kärleksfullt sätt. Jag föreställde mig hur mina barn satt i vardagsrummet och tittade upp på mig, sin pappa, medan jag undervisade dem om profeten Joseph Smith. Det var härligt att se förändringen i hennes ansikte. Ögonbrynen lyftes och ögonen började lysa. Hennes förvirrade min förvandlades till intresse och förundran. När jag återgav berättelsen om hur vår himmelske Fader och Jesus Kristus visade sig för Joseph Smith fylldes hennes ögon av tårar som rann nerför kinderna. Anden fyllde rummet och min frustration förvandlades till stor glädje.

Jag kommer aldrig att glömma den upplevelsen. Nu kan jag knappt bärga mig förrän jag får undervisa mina barn om samma principer en dag och känna den stora glädjen på nytt.

Illustration Brian Call

Skriv ut