Ungdomar
Jag kommer att se honom igen
Pappa fick var och en av oss barn att känna sig speciell. Han älskade oss och förlät oss fort. Han gjorde sitt bästa för att se till att var och en av oss var glad och gjorde det klart att han önskade oss det bästa. Jag älskade honom så mycket.
När jag gick i sexan dog pappa i en bilolycka. Min familj och jag var helt förkrossade. Han lämnade ett stort hål i vår familj. Pappa var den jag lutade mig mot, den som jag gick till när jag hade problem. I stället för att söka hjälp lät jag ilskan och smärtan stanna kvar. Slutligen bestämde jag att det var Guds fel. Jag slutade att läsa skrifterna och be. Jag gick bara till kyrkan för att mamma ville det. Jag försökte hålla mig långt borta från min himmelske Fader.
Sedan åkte jag till Unga kvinnors läger för första gången. Jag tyckte om att få nya vänner men jag läste fortfarande inte skrifterna. Sista kvällen hade vi ett vittnesbördsmöte. Jag kände något som jag inte hade känt på länge: Anden. Jag beundrade tjejerna som gick upp och bar sitt vittnesbörd men jag satt kvar eftersom jag inte trodde att jag hade något. Plötsligt kändes det som om jag var tvungen att gå upp. Jag öppnade munnen och undrade vad jag skulle säga. Så jag sade att jag var glad för Unga kvinnors läger. Sedan sade jag att jag visste att Jesus Kristus dog för mig och att min himmelske Fader älskade mig och att kyrkan var sann.
Jag fylldes av en underbar frid. Tack vare den upplevelsen kan jag säga att jag vet att jag kommer att träffa pappa igen, tack vare Frälsarens försoning och uppståndelse.