Älska, vaka över och stärka

Studera materialet under bön och samtala om det med systrarna du besöker om så är lämpligt. Använd frågorna för att hjälpa dig stärka dina systrar och göra Hjälpföreningen till en aktiv del av ditt eget liv.

Tro, Familj, Tjänande

Liksom Frälsaren tjänar besökslärarna en åt gången (se 3 Nephi 11:15). Vi vet att vi lyckas i vårt tjänande som besökslärare när våra systrar kan säga: 1) Mina besökslärare hjälper mig växa andligen, 2) jag vet att min besökslärare verkligen bryr sig om mig och min familj och 3) om jag har problem så vet jag att min besökslärare handlar utan att bli ombedd.¹

Hur kan vi som besökslärare älska, vaka över och stärka en syster? Här följer nio förslag som finns i kapitel 7 av Döttrar i mitt rike: Hjälpföreningens historia och verksamhet för att hjälpa besökslärare tjäna sina systrar:

Be dagligen för henne och hennes familj.
Sök inspiration för att lära känna henne och hennes familj.
Besök henne regelbundet för att ta reda på hur hon mår och för att trösta och stärka henne.
Kontakta dina systrar ofta genom besök, telefonsamtal, brev, e-postmeddelanden och enkla, vänliga gärningar.
Hälsa på henne under kyrkans möten.
Hjälp henne när hon råkar ut för en nödsituation, sjukdom eller annat brådskande behov.
Undervisa henne om evangeliet ur skrifterna och besökslärarnas budskap.
Inspirera henne genom att vara ett gott exempel.
Rapportera till en hjälpföreningsledare om ditt tjänande och om systerns andliga och timliga välfärd.

Från skrifterna

Lukas 10:38–39; 3 Nephi 11:23–26; 27:21

Från vår historia

”Besöksverksamheten har blivit ett medel för sista dagars heliga kvinnor världen över varigenom de älskar, vårdar och tjänar — varigenom de ’kan handla enligt de känslor som Gud har inplantat i [vår] själ’, som Joseph Smith lärde.”²

En syster som nyligen hade blivit änka sade om sina besökslärare: ”De lyssnade. De tröstade mig. De grät med mig. Och de kramade mig … [De] hjälpte mig ut ur den djupa misströstan och depressionen under de första ensamma månaderna.”³

Hjälp med timligt arbete är också en form av tjänande. Under generalkonferensen i oktober 1856 tillkännagav president Brigham Young att handkärrepionjärerna hade fastnat i djup snö omkring 40 till 60 mil bort. Han uppmanade medlemmarna i Salt Lake City att rädda dem och ”noga utföra det vi kallar det timliga”.⁴

Lucy Meserve Smith skrev att kvinnorna tog av sig sina varma underkjolar och strumpor mitt i tabernaklet och lade dem i högar i vagnarna som skulle tas till de frusna pionjärerna. Sedan samlade de ihop sängkläder och kläder till dem som så småningom skulle komma med sina knappa tillhörigheter. När handkärrekompanierna kom var en byggnad i staden ”full av förnödenheter till dem”.⁵

En efter en, av Walter Rane, med tillstånd av kyrkans historiska museum.