Vi talar om Kristus

Vaka med honom en timme

Maritza Gonzales Espejo

Författaren bor i Ica, Peru.

En dag förberedde jag mig för att hålla tal under sakramentsmötet. Jag studerade artikeln ”Jesu Kristi försoning” av äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum i marsnumret av Liahona 2008. I sin artikel återger äldste Holland en dröm som äldste Orson F. Whitney (1855–1931) hade där han såg Frälsaren i Getsemane örtagård. Äldste Whitney beskriver den smärta och det lidande som han såg Frälsaren uthärda. Sedan skrev han:

”Efter en stund steg han upp och gick bort till apostlarna som låg på knä – och sov! Han skakade om dem försiktigt, väckte dem, och med en milt tillrättavisande röst, utan minsta tillstymmelse till ilska eller förebråelse, frågade han dem om de inte kunde vaka med honom en timme …

Han återvände till sin plats, bad ännu en gång och gick sedan tillbaka och fann dem återigen sovande. Återigen väckte han dem, tillrättavisade dem och återvände och bad som förut. Detta hände tre gånger.”¹

När jag läste det fylldes mitt sinne av uppenbarelsens ande. I det ögonblicket insåg jag att ett sätt som jag kunde ”vaka med honom en timme” på var hur jag såg på sakramentsmötet varje söndag. Sedan dess har jag lärt mig att det är en timme som vi kan använda för att be till vår himmelske Fader på ett mer meningsfullt sätt. Bönen är alltid viktig, men anden vi kan känna under timmen som vi tar sakramentet ger oss möjlighet att närma oss vår himmelske Fader och vår Frälsare Jesus Kristus. När vi fokuserar våra tankar på Herren så är vi på ett sätt med honom i det ögonblicket när han led och tog på sig våra synder. Det är ett tillfälle att erkänna det lidande han utstod för vår skull.

Sakramentsmötet betyder allt för mig. Det är en timme fylld av oändlig frälsning. Det har blivit en helig stund som jag kan använda för att minnas och bestämma mig i bön och ande att hedra mina förbund och följa min Frälsares fullkomliga föredöme. Jag vet att han lever och älskar mig. Jag vet att det bara är genom hans offer och att hans dyrbara blod utgöts, som vi alla kan bli frälsta. Jag vet att det är sant, för när jag har strävat att ”vaka med honom” har min insikt fördjupats, mitt liv välsignats och min vision av evigt liv i hans närhet har förstärkts.

Slutnot

1. Orson F. Whitney, citerad i Jeffrey R. Holland, ”Jesu Kristi försoning”, Liahona, mars 2008, s. 33.

2. Se Don R. Clarke, ”Sakramentets välsignelser”, Liahona, nov. 2012, s. 104–106.

Ett eftertänksamt och vördnadsfullt ögonblick

”[Sakramentet] borde vara ett mäktigt, vördnadsfullt, eftertänksamt ögonblick. Det borde befrämja andliga känslor och intryck. Därför borde vi inte skynda igenom det. Det är inget som ska ’överstökas’ så att sakramentsmötets egentliga syfte kan uppnås. Detta är mötets egentliga syfte. Och alla tal, musik eller böner under dessa möten bör vara i överensstämmelse med denna heliga förrättnings storhet.”

Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum, ”Gör detta till minne av mig”, Nordstjärnan, jan. 1996, s. 67.

Hur kan sakramentet förvandla mitt liv när jag tar del av det?

Under oktoberkonferensen 2012 lärde äldste Don R. Clarke i de sjuttio: ”Om vi på rätt sätt förbereder oss för sakramentet kan det förvandla våra liv.” Sedan lade han fram ”fem principer som kan välsigna våra liv när vi värdigt tar del av sakramentet”.

1. Känna tacksamhet för Jesu Kristi försoning.

2. Komma ihåg att vi förnyar våra dopförbund.

3. Söka förlåtelse för våra synder.

4. Söka inspiration om hur vi ska lösa våra problem.

5. Värdigt ta del av sakramentet så att vi kan fyllas av den Helige Anden.

Äldste Clarke lovade: ”Det blir alltid ett fint sakramentsmöte om sakramentet är det centrala under mötet.”²