Det hemliga vapnet
Författaren bor i Arizona, USA.
Ingen visste vad Ivy kunde göra.
”Vi kan alla något ge” (Barnens sångbok, s. 116).
”Inte Ivy! Hon är en tjej”, viskade Braden bakom Adam.
Men Adam var lagkapten för spökbollen den dagen och han hade bestämt sig. ”Jag väljer Ivy”, sa han igen lite högre. Tyler, den andra lagkaptenen hånlog. Till och med idrottsläraren Garcia verkade förvånad över Adams andra val.
Ivy såg förvånad ut men steg sedan blygt fram. Braden stönade.
Ivy var inte bara en tjej. Hon var dessutom minst i klassen. Hon såg inte särskilt snabb ut och bollen var nästan större än hon. ”Hon klarar nog inte ens av att lyfta bollen”, sa Braden när Ivy kom dit.
”Hon kanske blir vårt hemliga vapen”, sa Adam och försökte låta säker på rösten. Men det var inte därför han hade valt henne. Ivy hade berättat för Adam att hon inte gillade idrott eftersom hon alltid blev vald sist. De andra killarna retade Ivy, men mamma och pappa hade lärt Adam att killar ska respektera tjejer. Så han valde Ivy. Adam såg hur Tyler valde den största killen i klassen och hoppades att han hade fattat rätt beslut.
När alla tillhörde ett lag blåste Garcia i visselpipan och lagen sprang till varsin sida av planen. Idrottsläraren gav Tyler bollen och Tyler letade bland alla i Adams lag tills han hittade Ivy. Han drog bak armarna och slängde iväg bollen.
Pang! Bollen träffade golvet och studsade utan att träffa någon. Adam blinkade. Ivy hade flyttat på sig i sista ögonblicket. Alla andra verkade förvånade, men Adam bara log. Det kanske inte hade varit en sån dum idé att välja Ivy trots allt.
Matchen fortsatte. Tyler fortsatte att försöka träffa Ivy med bollen, men hon hoppade eller dök alltid undan. Ingen kunde träffa henne med bollen. Tyler och några av hans lagkamrater var så upptagna med att försöka slå ut Ivy att de inte brydde sig om att sikta på någon annan. Adam log brett – att Ivy var liten gjorde henne faktiskt bättre på spökboll eftersom det var svårare att träffa någon som var liten och snabb.
Till slut vann Adams lag matchen. ”Hon var verkligen ett hemligt vapen”, sa Braden. ”Ivy är rätt bra på spökboll.”
”Ja”, sa Tyler. ”Nästa gång är hon på mitt lag. Då vinner vi garanterat!” Ivy log när hon gick till nästa lektion, omgiven av lagkamrater.
Adam kunde inte låta bli att le när han följde efter. Han hade varit snäll mot Ivy och han hade fått de andra killarna att respektera tjejer lite mer. Det bästa hemliga vapnet är inte hemligt egentligen – det är ju bara att vara snäll.