Sjung din favoritpsalm

Angela Olsen Center, Ohio, USA

Illustrationer Bradley H. Clark

Jag hade just fött vår dotter Rebekah. Förlossningen hade varit svår och jag var utmattad.

När Rebekah lades i min famn fick jag en överväldigande känsla av att jag skulle sjunga min favoritpsalm ”Jag är Guds lilla barn” (Psalmer, nr 194). Min första reaktion var: ”Nej, jag är för trött. Jag sjunger den för henne senare.” Men tanken kom igen. Så trots att jag var utmattad började jag sjunga den första versen. Min man och mamma sjöng med.

När vi hade sjungit färdigt var det en speciell känsla i rummet. Även läkaren, som tidigare hade varit professionell och ganska reserverad, hade tårar rinnande nerför ansiktet. Hon tackade oss för att vi hade sjungit en så vacker sång. Hon sa att under alla år som hon hade förlöst barn så hade hon aldrig känt det som hon gjorde nu.

Jag funderade över den upplevelsen och undrade om jag skulle ta reda på en inspelning av psalmen och ge den till henne. Tråkigt nog blev jag upptagen med livet och glömde bort det.

Sedan kom dagen för efterkontrollen. När läkaren kom in i rummet lyste hon upp och gav mig en kram. Hon sa att hon inte hade kunnat glömma sången och till och med försökt hitta den på internet så att hon kunde sjunga den för sin familj. Då påminde Anden mig om att jag borde ha skaffat ett exemplar av musiken till henne. Jag lovade henne att jag skulle komma tillbaka med musiken inom en vecka.

Den kvällen bad jag om hjälp att hitta det arrangemang av sången som skulle vara bäst för henne. Nästa eftermiddag beställde jag en CD med sången. När den kom med posten några dagar senare kunde jag knappt bärga mig tills jag kunde ge den till henne.

Hon blev så glad när hon fick CD:n och tackade mig för gåvan. Hon sa att hon inte var säker på varför, men att det var mycket viktigt att hon lät familjen lyssna på sången. När vi fortsatte prata berättade jag inte bara om min kärlek till sången utan vittnade också om de enkla sanningar den undervisar om.

När jag körde hem den dagen kände jag kärleken vår himmelske Fader har till en av sina döttrar – min läkare. Han känner och älskar henne, och han vill att hon ska förstå att hon också kan återvända och bo hos honom igen.