Vi talar om Kristus
Trons kraft
Författaren bor i Oregon, USA.
Om vår himmelske Fader skulle befria oss från våra prövningar bara för att vi ber om det, skulle han förneka oss just de upplevelser som är nödvändiga för vår frälsning.
Ett år i college höll jag på att göra ett prov när jag började få ont i nacken. Smärtan försvann inte när stressen för provet var över. Jag rådfrågade lärare och terapeuter och prövade olika behandlingar, men smärtan var kvar. Under året som följde försökte jag hantera smärtan, och försökte också stärka min tro. Jag bad mycket, jag studerade skrifterna och bad om prästadömsvälsignelser. Jag tänkte att om jag bara hade tillräckligt stor tro så skulle jag bli botad.
Jesus Kristus botade sjuka, blinda, lama och spetälska – enligt deras tro (se Matt. 9:29). Jag visste att han hade makt att bota mig. Han hade ju botat så många andra under sitt jordeliv. Därför drog jag slutsatsen att det bara var min brist på tro som hindrade mig från att bli botad, så jag fördubblade mina ansträngningar. Medan jag fortsatte med sjukgymnastiken bad och fastade jag och studerade och hade tro. Men smärtan var kvar.
I skrifterna lär vi oss att med tro kan vi göra underverk (se Matt. 17:20), men jag blev ändå inte fri från det här mindre lidandet. Var fanns kraften i min tro? Till slut accepterade jag lugnt situationen, hittade sätt att hantera smärtan och nöjde mig med att spara en fullständig insikt om tro och helbrägdagörelse till framtiden.
Flera år senare pratade jag med en vän som hade kämpat med ett hemskt illamående som hade tvingat henne till sjukhuset mer än en gång under hennes första graviditet. Erin ville ha ett barn till, men hon var livrädd att hon skulle vara tvungen att genomlida samma obehag som hon hade upplevt under sin första graviditet. Hon sa att hon hade fastat och bett och att hon verkligen trodde att hennes himmelske Fader inte skulle begära det av henne ännu en gång.
Medan vi pratade kom jag att tänka på skriftstället: ”Bli stilla och besinna att jag är Gud” (Ps. 46:11). Jag tänkte på min egen upplevelse med att lära mig vara stilla mitt i prövningen och uppmanade Erin att fortsätta ha tro men att inte göra tron beroende av om hon blev illamående under sin nästa graviditet eller inte.
Medan jag fortsatte att studera trons princip kom jag till Almas predikan om tro där han lär att ”om ni … har tro, så har ni hopp om ting som inte syns men som är verkliga” (Alma 32:21).
När jag begrundade det här skriftstället upptäckte jag att tro inte var vad jag trodde att det var. Alma lär oss att tro är hopp om sanna principer. Att ha tro innebär inte att vi förväntar oss att vår himmelske Fader alltid ger oss det vi ber om när vi ber om det. Att ha tro på att Kristus skulle bota min nacke eller att han skulle ge Erin en graviditet utan illamående är inte att ha tro på sanna principer. Men vi kan tro på att Kristus har makt att bota, att han bryr sig om oss, att han stärker oss och att om vi uthärdar väl så kan vi kvalificera oss för evigt liv.
Herren lovade: ”Vad du än i Kristi namn ber om i tro, med tro på att du skall få det, det skall du få” (Enos 1:15). Jag tror att kraften i hans löfte ligger i rådet att tro ”i Kristi namn”. Det står följande om bön i Bible Dictionary: ”Vi ber i Kristi namn när vårt sinne är Kristi sinne och våra önskningar Kristi önskningar – när hans ord förblir i oss (Joh. 15:7). Då ber vi om sådant som det är möjligt för Gud att bevilja. Många böner förblir obesvarade eftersom de inte alls uppsänds i Kristi namn. De representerar inte på något sätt hans sinne, utan har sitt ursprung i själviskheten i en människas hjärta.”
När vi ber i tro om något som är i enlighet med Guds vilja så beviljar han det enligt våra önskningar. Vår himmelske Fader känner oss, älskar oss och vill att vi ska ha allt vi behöver för att komma tillbaka till hans närhet. Och ibland innebär det prövningar, problem och utmaningar (se 1 Petr. 1:7). Om vår himmelske Fader skulle befria oss från våra prövningar bara för att vi ber om det, skulle han förneka oss just de upplevelser som är nödvändiga för vår frälsning. Vi måste lära oss att lita på Guds plan för oss och underkasta oss hans vilja. När vi anpassar våra önskningar till hans önskningar och erkänner vårt fullständiga beroende av honom så kvalificerar vi oss för att ta emot ”målet för [vår] tro, [våra] själars frälsning” (1 Petr. 1:9).