Frälsarens osjälviska och heliga offer
Från ”De sanningar som är viktigast att känna till”, ett tal som hölls under en andakt vid Brigham Young-universitetet den 6 nov. 2011. För hela texten på engelska, gå till speeches.byu.edu.
Herren är alltid där. Han har lidit och betalat priset om du är villig att ta emot honom som din Återlösare.
Vi lever alla på andlig kredit. På det ena eller andra sättet blir skulden större och större. Om du betalar allt eftersom, har du inte mycket att oroa dig för. Snart börjar du lära dig disciplin och vet att räkenskapens dag kommer. Lär dig att betala av ditt andliga konto regelbundet i stället för att låta det stå och samla ränta och straffavgifter.
Vi förstår att du kommer att begå misstag eftersom du ställs inför prövningar. Jag antar att du gjort sådant i livet som du ångrar, sådant som du inte ens kan be om ursäkt för, än mindre rätta till. Därför bär du på en börda. Det är nu dags att använda ordet skuld, som kan fastna som permanent bläck och inte är lätt att tvätta bort. Ett styvbarn till skulden är besvikelse, ånger över förlorade välsignelser och möjligheter.
Om du kämpar med skuldkänslor är du inte olik folket i Mormons bok om vilka profeten sa: ”Och på grund av deras ondska hade kyrkan börjat urarta, och de började tvivla på profetians ande och på uppenbarelsens ande, och Guds straffdomar stirrade dem i ansiktet” (Helaman 4:23).
Vi försöker ofta lösa skuldproblemet genom att säga till varandra och oss själva att det inte spelar någon roll. Men på något sätt, innerst inne, tror vi inte på det. Inte heller tror vi på oss själva om vi säger det högt. Vi vet bättre. Det spelar roll!
Profeterna har alltid undervisat om omvändelse. Alma sa: ”Se, han kommer för att återlösa dem som vill bli döpta till omvändelse, genom tro på hans namn” (Alma 9:27).
Alma sa rättframt till sin vilsegångne son: ”Och omvändelse kunde inte komma människorna till del om det inte fanns ett straff bifogat som också var lika evigt som själens liv skulle vara, en bestämd motsats till lycksalighetsplanen” (Alma 42:16).
Jordelivet har två huvudsyften. Det första är att vi ska få en kropp som så småningom, om vi så önskar, kan bli renad och upphöjd och leva för evigt. Det andra syftet är att vi ska prövas. När vi prövas begår vi ju misstag. Men, om vi så önskar, kan vi lära oss av våra misstag. ”Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss” (1 Joh. 1:10).
Du kanske känner dig mindre värd till sinne och kropp och bekymras eller tyngs av ett andligt konto som skulle ha betalats av för länge sedan. När du står ansikte mot ansikte med dig själv under ögonblick av stilla eftertanke (som många av oss försöker undvika), finns det då ouppklarade saker som plågar dig? Har du något på ditt samvete? Är du fortfarande, i någon grad, skyldig till något stort eller litet?
Alltför ofta får vi brev från sådana som begått tragiska misstag och är nedtyngda av dem. De vädjar: ”Kan jag någonsin bli förlåten? Kan jag någonsin förändra mig?” Svaret är ja!
Paulus lärde korintierna: ”Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut” (1 Kor. 10:13).
Evangeliet lär oss att befrielse från plågor och skuld kan förtjänas genom omvändelse. Med undantag av de få – de ytterst få – som fallit i förtappelse efter att ha känt fullheten, finns det ingen vana, inget beroende, inget uppror, ingen överträdelse och inget brott, stort eller litet, som undantas från löftet om fullständig förlåtelse. Oavsett vad som har hänt i ditt liv har Herren berett en väg tillbaka för dig om du följer den Helige Andens maningar.
Vissa fylls av en påträngande drift, en frestelse som påverkar hjärnan om och om igen så att en vana kanske bildas och sedan ett beroende. Vi är benägna att begå överträdelser och synder och sedan rättfärdiga oss med att vi inte har någon skuld eftersom det ligger i vår natur. Vi fångas i en fälla och därav kommer den smärta och plåga som endast Frälsaren kan bota. Du har kraften att sluta och bli återlöst.
Satan angriper familjen
President Marion G. Romney (1897–1988) sa en gång till mig: ”Säg det inte bara så att de förstår vad du menar. Säg det så att de inte kan missförstå vad du menar.”
Nephi sa: ”Ja, min själ gläds åt tydlighet, ty på det sättet verkar Herren Gud bland människobarnen. Ty Herren Gud ger förståndet ljus” (2 Nephi 31:3).
Så hör på! Jag ska tala tydligt såsom en som fått kallelsen och förpliktelsen att göra det.
Du vet att det finns en motståndare. Skrifterna definierar honom med följande ord: ”Den gamle ormen som är djävulen, … alla lögners fader” (2 Nephi 2:18). Han drevs ut i begynnelsen (se L&F 29:36–38) och förmenades en dödlig kropp. Han har nu svurit att omintetgöra ”den stora lycksalighetsplanen” (Alma 42:8) och bli fiende till all rättfärdighet. Han koncentrerar sina angrepp på familjen.
Du lever i en tid när pornografins gissel sveper över världen. Det är svårt att komma undan den. Pornografin inriktar sig på den del av kroppen genom vilken du har makt att skapa liv.
Att hänge sig åt pornografi leder till svårigheter, skilsmässa, sjukdom och många andra problem. Det finns ingen del av den som är oskyldig. Att samla på den, se på den eller bära omkring på den är som att ha en skallerorm i ryggsäcken. Den utsätter dig för den oundvikliga andliga motsvarigheten till ett ormbett med dess injektion av dödligt gift. Det är lätt att förstå, när nu världen är som den är, att du nästan oskyldigt kan utsättas för den, läsa den eller se på den utan att inse de fruktansvärda följderna. Om du känner igen dig, så varnar jag dig. Sluta. Sluta nu!
Mormons bok lär att ”människorna har undervisats tillräckligt för att kunna skilja mellan gott och ont” (2 Nephi 2:5). Det gäller dig också. Du vet vad som är rätt och vad som är fel. Var mycket noga med att inte gå över den gränsen.
De flesta felsteg kan man bekänna enskilt inför Herren, men det finns några överträdelser som kräver mer än så för att åstadkomma förlåtelse. Om dina felsteg är svåra måste du söka upp biskopen. Annars räcker det med vanliga, tysta och personliga bekännelser. Men kom ihåg att förlåtelsens härliga morgon kanske inte kommer genast. Om du snavar först, så ge inte upp. Att övervinna modfälldhet är en del av provet. Ge inte upp. Och som jag sagt: När du en gång har bekänt och övergett dina synder, se dig inte tillbaka.
Frälsaren led för våra synder
Herren är alltid där. Han har lidit och betalat priset om du är villig att ta emot honom som din Återlösare.
Som dödliga kanske vi inte, nej, vi kan inte, helt förstå hur Frälsaren genomförde sitt försoningsoffer. Men just nu är hur inte lika viktigt som varför han led. Varför gjorde han det för dig, för mig, för hela mänskligheten? Han gjorde det av kärlek till Gud Fadern och hela mänskligheten. ”Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner” (Joh. 15:13).
I Getsemane gick Kristus undan från sina apostlar för att be. Det som sedan hände är bortom vår fattningsförmåga! Men vi vet att han fullbordade försoningen. Han var villig att ta på sig alla misstag, alla synder och all skuld, all världens tvivel och fruktan. Han led för oss för att vi skulle slippa lida. Många dödliga har lidit plågor och dött en smärtsam, hemsk död. Men hans vånda övergick allt detta.
Vid min ålder har jag lärt mig vad fysisk smärta är, och det är inte roligt! Ingen kommer undan från det här livet utan att lära sig något om lidande. Men den personliga plågan jag inte kan stå ut med är vetskapen att jag har orsakat en annans lidande. Det är då jag får en glimt av den vånda Frälsaren utstod i Getsemane.
Hans lidande var olikt allt annat lidande, både före och efter honom, för han tog på sig själv alla de straff som någonsin lagts på mänskligheten. Tänk dig det! Han hade ingen skuld att betala. Han hade inte gjort något fel. Ändå utstod han all den samlade skuld, sorg, smärta och förödmjukelse, alla de mentala känslomässiga och fysiska plågor människor känt – han utstod dem alla. Det har bara funnits en i mänsklighetens historia som var helt syndfri, med förmåga att svara för hela människosläktets synder och överträdelser och överleva den smärta som åtföljde deras betalning.
Han gav sitt liv och sa: ”Det är jag som tar på mig världens synder” (Mosiah 26:23). Han korsfästes. Han dog. De kunde inte ta hans liv. Han samtyckte till att dö.
Fullständig förlåtelse är möjlig
Om du har snavat eller till och med gått vilse en tid, om du känner att motståndaren nu håller dig fången, kan du gå framåt i tro och inte längre vackla hit och dit i världen. Det finns de som står redo att leda dig tillbaka till frid och trygghet. Och Guds nåd kommer, som skriften lovar, ”sedan vi har gjort allt vi kan göra” (2 Nephi 25:23). Den här möjligheten är för mig den sanning som är viktigast att känna till.
Jag lovar att förlåtelsens klart skinande morgon kan komma. ”Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd” (Fil. 4:7) komma in i ditt liv igen, som en soluppgång, och du och han ska ”inte mer komma ihåg” (Jer. 31:34) dina synder. Hur vet du det? Det vet du! (Se Mosiah 4:1–3.)
Detta är vad jag har kommit för att säga till dig som har problem. Han går in och löser problemen som du inte kan lösa på egen hand, men du måste betala priset. Det händer inte om du inte gör det. Han är en mild härskare på så vis att han har betalat det nödvändiga priset, men han vill att du ska göra det du ska, även om det är smärtsamt.
Jag älskar Herren, och jag älskar Fadern som sände honom. Vår börda av besvikelse, synd och skuld kan läggas på honom, och på hans generösa villkor kan varje post på kontot markeras ”till fullo betald”.
”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.” Det vill säga, fortsätter Jesaja, ”om ni är villiga att höra” (Jes. 1:18–19).
Kom till honom
Skriftstället ”lär visdom i din ungdom. Ja, lär dig i din ungdom att hålla Guds bud” (Alma 37:35) är en inbjudan åtföljd av löftet om frid och beskydd mot motståndaren. ”Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet” (1 Tim. 4:12).
Vänta dig inte att allt ska gå dig lätt i livet. Även de som lever som de borde upplever ibland det motsatta förhållandet. Möt varje utmaning i livet med optimism och trygghet, så får du den frid och tro som bär upp dig nu och i framtiden.
Till dig som ännu inte har alla de välsignelser du vill ha och behöver, säger jag: Jag har en fast förvissning om att ingen upplevelse och ingen möjlighet som behövs för återlösning och frälsning ska förmenas dig som lever trofast. Förbli värdig. Var hoppfull, tålmodig och bedjande. Saker och ting brukar ordna sig. Den Helige Andens gåva kan då leda dig och styra dina handlingar.
Om du är en av dem som kämpar med skuldkänslor, besvikelse eller nedslagenhet på grund av felsteg, eller välsignelser som ännu inte kommit, så läs de tröstande orden i psalmen ”Kommen till Herren”:
Kommen till Herren, alla som liden,
svaga, betryckta, hören hans röst.
Säkert i hamn han leder, och skänker
svalkande vila och tröst.
Kom, kom till Herren, han skall dig höra,
vandrar du än av bojorna tyngd.
Hans djupa, varma kärlek skall göra
mörkaste natten till dag.
Kom, kom till Herren, villigt han lyssnar,
sök nu hans kärlek, dagligen bed.
Vet du, att änglar städs är dig nära!
Gläd dig, mot ljus går din led.1
Jag gör anspråk på att, liksom mina bröder apostlarna, vara ett särskilt vittne om Herren Jesu Kristus. Det vittnesbördet bekräftas varje gång jag känner inom mig själv, eller hos andra, den renande verkan av hans heliga offer. Mitt och mina bröders vittnesbörd är sanna. Vi känner Herren. Han är inte en främling för sina profeter, siare och uppenbarare.
Jag förstår att ni inte är fullkomliga, men ni går längs vägen som leder till fullkomlighet. Var modiga. Var medvetna om att alla som har en kropp har makt över dem som inte har det.2 Satan är förmenad en kropp. Så om du någonsin ställs inför frestelser ska du veta att du har större makt än alla frestelser om du utövar den handlingsfrihet som gavs till Adam och Eva i lustgården och som har förts vidare till just denna generation.
Om du ser framåt med hopp och med önskan att göra det som Herren vill att du gör – så är det allt som förväntas.