Ungdomar
Någon annans Sarah
Författaren bor i Utah, USA.
Jag brukade tycka det var svårt att berätta om min tro som svar på en så enkel fråga som ”varför dricker du inte kaffe?” Tidigare kom jag med ursäkter som ”det är för bittert” eller ”jag tycker inte om smaken”.
Varför var jag generad? Varför var jag så rädd för att stå för det jag trodde på? När jag ser tillbaka nu förstår jag inte exakt vad jag var rädd för. Men jag kommer ihåg när jag slutade gömma mig bakom ursäkter.
En dag på engelskalektionen i min high school sa läraren att vi skulle titta på ett avsnitt av en teveshow som jag visste att jag inte borde titta på. De andra eleverna kom med förtjusta utrop, men min klasskamrat Sarah räckte upp handen och frågade om hon fick gå.
När läraren frågade varför, svarade Sarah helt enkelt: ”Därför att jag är mormon och jag tittar inte på program där det finns oanständigheter.”
Hennes mod att stå för sin tro inför klassen var fantastiskt. Tack vare Sarah ställde också jag mig upp och väntade sedan utanför med rent samvete på att showen skulle sluta.
Jag hade förändrats för alltid. Jag började förklara vad jag trodde på i stället för att undvika ämnet. Det ledde till att jag fick större självförtroende och deltog ännu mer i kyrkans och skolans aktiviteter.
Jag berättade aldrig för Sarah hur mycket hennes exempel betydde för mig, men jag försöker följa hennes exempel på självförtroende. Nu inser jag att medlemskap i Guds underbara, heliga kyrka absolut inte är något att skämmas för. Jag hoppas att jag genom mitt exempel kan vara någon annans Sarah.