En dag ska jag gå dit
När jag var nästan 12 var jag så glad över att snart få besöka templet. Min familj och jag pratade om hur det skulle vara inne i templet, och jag tittade på bilder på hur templen ser ut inuti.
Några veckor innan jag åkte dit för att utföra tempeldop hade min familj en speciell hemafton. Vi lyssnade på fina berättelser om några av våra förfäder och lärde oss om var de bodde och hur deras liv var. Jag fick veta att min mormors morfar blev träffad av blixten och överlevde! Några av mina förfäder var från England, så mina yngre bröder och jag färglade bilder av engelska flaggan. Det kändes som om jag fick lite kontakt med mina förfäder.
Templet var lika vackert inuti som det var utanpå. Alla var så snälla och det fanns en varm och fridfull ande där. Det var annorlunda jämfört med allt som jag hade känt innan. Allting var helt perfekt. Min moster hade med sig namn på några släktingar som inte hade blivit döpta än. Medan vi väntade funderade mamma och min moster och jag på hur de här kvinnorna var när de levde på jorden för 300 år sedan. Det kändes speciellt när pappa döpte mig för dem.
När jag såg alla som hade vita kläder på sig, kändes det som om jag var omgiven av änglar. Templet är som himlen på jorden.
Illustration Jennifer Tolman