Varför måste jag förlåta någon som har sårat mig?

Befallningen att förlåta alla människor är något som många av oss har svårt med. Men Herren har sagt att vi måste förlåta dem. Annars är det vi som begår den större synden (se L&F 64:9–11). Det kan verka konstigt först, men Herren försöker hjälpa oss att bli mer lika honom och få större glädje. Om vi lägger våra bördor på honom och släpper ilska, bitterhet och sårade känslor, får vi frid i den här världen och stora välsignelser i evigheten. Det kan kräva tid, tårar, fasta, bön, råd från prästadömsledare och besök till templet, men det kommer det att vara värt.

Som president Dieter F. Uchtdorf, andre rådgivare i första presidentskapet, har sagt:

”Vi måste släppa våra klagomål. En del av avsikten med jordelivet är att lära sig släppa sådant. Det är Herrens sätt.

Kom ihåg att himlen är full med människor som har följande gemensamt: De är förlåtna. Och de förlåter” (”De barmhärtiga skall få barmhärtighet”, Liahona, maj 2012, s. 77).

För mer om att förlåta andra, se Gordon B. Hinckley, ”Förlåtelse”, Liahona, nov. 2005, s. 81–84; James E. Faust, ”Förlåtelsens helande kraft”, Liahona, maj 2007, s. 67–69.