Musiken i mitt liv
Författaren bor i Brasilien.
Jag slutade spela piano därför att jag var rädd att spela fel. Nu fick jag en chans att övervinna rädslan.
Min dröm sedan jag var liten hade varit att spela piano. När jag var 12 lärde en älskad medlem i kyrkan mig att spela. Senare fick jag en keyboard som present av pappa. Men glädjen i att spela började avta eftersom jag blev nervös när jag försökte spela på sakramentsmötet. Jag gjorde många fel, skämdes och ville inte spela mer. Jag sa till mig själv att jag skulle försöka igen när jag hade övat mycket och kunde spela nästan felfritt. Men jag blev missmodig och det slutade med att jag sålde min keyboard och gömde min talang.
Flera år senare fanns det ingen pianist en söndag. Systern som spelade piano i vår församling hade flyttat. När jag såg att medlemmarna sjöng utan piano eller orgel, kände jag hur Anden manade mig att prata med biskopen. Jag sa: ”Är det okej om jag spelar?” Han sa ja.
Efter att ha undvikit att spela piano i flera år övervann jag rädslan för att göra misstag. Till min överraskning började jag spela som om jag hade spelat nyligen. Jag spelade fel på några toner, men inte många. Den upplevelsen gav mig styrka att föreslå för biskopen att jag skulle spela varje söndag.
Jag övar varje vecka och jag har lärt mig att älska pianot igen. När jag övar känner jag Anden starkt i mitt hem. Ibland när jag spelar börjar mina familjemedlemmar, som gör hushållssysslor, att sjunga. Vi blir till ett när vi sjunger samma psalm.
Många medlemmar i församlingen har lagt märke till mina framsteg och gratulerat mig. Jag är tacksam för att kunna bidra till församlingsmötenas andlighet och tacksam för att jag återvände till talangen som jag trodde att jag hade lämnat bakom mig.
Jag har lärt mig uppskatta pianomusik. Lugnet den ger är förunderligt. Jag hoppas vi får höra sådan musik i himlen, och vem vet, jag kanske är där och ackompanjerar himmelska körer!
Bård av Kleyman/iStock/Thinkstock