Jag fuskar inte
Joanna Mae Rangga, Södra Leyte, Filippinerna
Under mitt första år på college blev jag ofta besviken på mina klasskamrater. Det var för att många av dem fuskade på proven. Några smusslade in anteckningar i klassrummet. Några sms:ade svar på frågorna till andra. Några till och med skrev av sina klasskamraters svar.
De som fuskade fick alltid högre poäng än jag. Men jag kände mig inte frestad att göra likadant. Jag har alltid ansett att det är bättre att få en ärlig nolla än 100 stulna procent.
Om jag fuskade skulle jag vara ett dåligt exempel för dem. Jag skulle inte leva på ett sådant sätt att jag kunde sprida Jesu Kristi evangelium till dem. Jag skulle inte kunna visa dem att kyrkan är sann.
En eftermiddag gick jag till skolans expedition för att fråga hur mycket jag hade kvar att betala på min terminsavgift. Jag behövde betala allt jag var skyldig innan jag kunde göra slutproven veckan därpå. På vägen dit oroade jag mig för varifrån jag skulle få pengarna jag behövde. Som självförsörjande elev hade jag det svårt med ekonomin.
När jag kom fram till kontoret frågade jag kassörskan hur mycket jag var skyldig.
”Allt är betalt fram till examen”, sa hon.
Chockad frågade jag henne om hon skämtade.
”Nej, det gör jag inte. Det är säkert”, sa hon. ”Yrkesvägledaren lämnade in en ansökan åt dig för ett stipendium från en senator. Du har fått ett stipendium.”
Jag blev så glad när jag hörde det. Jag tackade henne och sprang till studievägledarens kontor för att tacka den som var ansvarig.
”Du behöver inte tacka mig”, sa vägledaren efter att jag hade talat om hur tacksam och glad jag var. ”Jag är glad att jag kunde hjälpa till.”
När jag gick därifrån kom jag att tänka på skriftstället som jag alltid tycker om att citera: ”Och välsignad är den som på den yttersta dagen befinns vara trofast mot mitt namn, ty han skall bli upphöjd för att bo i det rike som beretts åt honom från världens grundläggning. Och se, det är jag [Jesus Kristus] som har talat det” (Ether 4:19).
Genom att göra det rätta hade jag visat min trofasthet i att hålla vår himmelske Faders bud – även i en situation där oärlighet var vanlig. Jag vet att han aldrig lämnar mig när jag står fast vid min tro.
Jag är glad att jag nu kan studera utan att behöva oroa mig för pengar. Jag blev också uppmuntrad att fortsätta göra det som är rätt, inte på grund av belöningarna och välsignelserna jag kunde få, utan därför att jag älskar min himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus, som var ett exempel för mig.