Jesu Kristi gudomliga egenskaper: Förlåtande och barmhärtig

Studera det här materialet under bön och försök få veta vad du ska prata om. Hur kan din kunskap om Frälsarens liv och roller stärka din tro på honom och välsigna dem du vakar över genom besöksundervisningen? För mer information, gå till reliefsociety.lds.org.

Tro, Familj, Tjänande

Depiction of Jesus and the woman taken in adultery. They are both standing together. The woman is wiping tears from her face.

Vetskapen om att Jesus Kristus har varit förlåtande och barmhärtig mot oss kan hjälpa oss att förlåta och visa barmhärtighet mot andra. ”Jesus Kristus är vårt föredöme”, har president Thomas S. Monson sagt. ”Hans liv är en kärlekens arvedel. Han botade de sjuka, han lyfte de förtryckta, han räddade syndaren. Den vredgade pöbeln tog till slut hans liv. Men ändå ljuder från Golgatas kulle orden: ’Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör’ – det yppersta uttrycket i jordelivet för medkänsla och kärlek.”¹

Om vi förlåter andra deras överträdelser så kommer vår himmelske Fader också att förlåta oss. Jesus uppmanar oss: ”Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig” (Luk. 6:36). President Dieter F. Uchtdorf, andre rådgivare i första presidentskapet, har sagt: ”Förlåtelsen för våra synder är villkorad. Vi måste omvända oss. … Har vi inte alla, en eller annan gång, ödmjukt nalkats nådens tron och vädjat om barmhärtighet? Har vi inte av all vår själ önskat barmhärtighet – att bli förlåtna för fel vi gjort och synder vi begått? … Låt Kristi försoning förändra och hela ditt hjärta. Älska varandra. Förlåt varandra.”²

Ytterligare skriftställen

Matteus 6:14–15; Johannes 6:36–37; Alma 34:14–16

Från skrifterna

Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Vi ska förlåta liksom vi själva blir förlåtna.”³ Berättelsen om den återfunne sonen visar oss båda sidorna av förlåtelsen: En son blir förlåten och den andra sonen kämpar med att förlåta.

Den yngre sonen tog sitt arv, spenderade det snabbt, och när det blev hungersnöd arbetade han med att mata svin. I skrifterna står det: ”Då kom han till besinning” och återvände hem och sa till sin far att han inte var värdig att kallas hans son. Men hans far förlät honom och slaktade den gödda kalven till en fest. Den andre sonen återvände från arbetet på fälten och blev arg. Han påminner sin far om att han har tjänat honom i många år och aldrig överträtt hans bud, ”och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner”. Fadern svarade: ”Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen” (se Luk. 15:11–32).