Få allt vad Fadern har: En nutida liknelse

Från äldste Carlos E. Asay (1926–1999) i de sjuttios kvorum, ”Prästadömets ed och förbund”, Nordstjärnan, Nummer 2 1986, s. 36.

En ung man förberedde sig för att verka som missionär. Hans föräldrar hade gått med på att betala för missionen så länge han följde missionsreglerna och arbetade flitigt. Det sa han att han skulle.

När han väl var ute på missionsfältet märkte han att missionsarbetet var mycket svårare än han trodde att det skulle vara. Han blev missmodig av att försöka lära sig ett nytt språk, anpassa sig till en annan kultur och bli avvisad av dem han mötte. Hans kamrat och missionspresident försökte muntra upp honom, men han ville ändå ge upp.

Han sa till missionspresidenten att han ville åka hem. Missionspresidenten ringde till den unge mannens far och gav honom tillåtelse att ringa sin son.

Missionären berättade för sin far om sitt missmod. Fadern sa: ”I åratal har din mor och jag sett fram emot den dag när du skulle verka som heltidsmissionär. Vi vet hur viktigt det är att undervisa om Jesu Kristi evangelium för dem som inte har det.

Sonen svarade: ”Pappa, jag insåg inte att en mission betydde så mycket för dig.”

”Den betyder allt för mig”, sa fadern. ”I hela mitt liv har jag arbetat, byggt upp mitt företag och sparat med en person i åtanke: du. Mitt mål har varit att ge dig ett rikt arv.”

”Men pappa”, inflikade sonen, ”det förändrar inte det faktum att jag inte tycker om …”

Fadern avbröt honom: ”Hur kan jag överlämna företaget i din vård om du inte kan visa dig värdig genom att tjäna Herren i två korta år?”

Sonen begrundade faderns fråga.

Sedan sa fadern: ”Min son, om du är trofast i den här kallelsen och visar dig värdig, kommer allt jag har att bli ditt.”

Rörd av det löftet, sa sonen modigt till sin far: ”Jag stannar.”

Sonen stannade, och tjänade trofast. Han följde missionsreglerna och arbetade flitigt. Och ja, en tid efter missionen fick han det utlovade arvet av sin far – allt vad fadern hade att ge.