Du vet att den är sann!

Henry (Hank) Brown, Utah, USA

Illustration Allen Garns

En dag när jag arbetade på ett varuhus i Oakland, Kalifornien, tittade en vän till mig in och bjöd hem mig på middag. Hon sa att två mormonmissionärer skulle äta tillsammans med oss.

Efter middagen satte missionärerna upp en liten flanellograf och började ställa frågor till mig. Jag blev lite irriterad. Jag ville bara lyssna på dem och gå.

Men i slutet av samtalet drog en ung missionär från Utah fram sin stol, såg mig i ögonen, räckte mig en Mormons bok och bar sitt vittnesbörd. Han sa att han visste att kyrkan var sann och att jag också kunde få veta det genom att läsa boken. Sedan citerade han Moroni 10:4 och sa att om jag ville fråga Gud med uppriktigt hjärta och med ärligt uppsåt, skulle han uppenbara sanningen om boken för mig genom den Helige Andens kraft.

Under den följande veckan läste jag flera kapitel, och vi träffades igen hemma hos min vän. Efter vår tredje diskussion avslutade missionären från Utah sin mission och for hem.

Jag fortsatte läsa och be varje kväll och frågade om boken var sann. Efter att ha bett en kväll, gick jag till sängs och läste fler kapitel. Plötsligt hörde jag en röst säga några enkla ord: ”Du vet att den är sann!”

Jag hade aldrig hört Anden tala till mig förut. Men jag visste då att Gud kände mig och älskade mig. Jag blev så överväldigad att jag inte kunde kontrollera mina tårar. Jag visste att jag behövde bli medlem i Jesu Kristi sanna kyrka. Jag förstod också hur den unge missionären från Utah kunde säga att han visste att kyrkan var sann.

Jag blev medlem och gifte mig senare med en vacker ung kvinna i templet i Oakland i Kalifornien. Vi fick åtta barn och bodde i Kalifornien i 33 år innan vi flyttade till Utah.

För några år sedan, när vår yngsta dotter förberedde sig för att gå ut som missionär, frågade hon om jag någon gång försökt kontakta den unge missionären som hade undervisat mig.

”Jag har tänkt på honom under alla de här åren”, svarade jag, ”men jag vet inte hur jag ska kontakta honom.”

Inom 10 minuter kom hon tillbaka och sa: ”Här är hans telefonnummer.”

När jag fick tag i honom hade vi ett långt samtal. Han bad om min mejladress så att han kunde ”uppdatera mig om sitt liv”. I sitt mejl nästa dag berättade han att han inte varit medlem i kyrkan på mer än 40 år, och han hoppades att jag inte var besviken.

”Varför skulle jag vara besviken?” mejlade jag genast tillbaka. ”Du förändrade mitt liv!”

Vi utbytte fler mejl och bestämde oss för att träffas. Snart körde jag hem till honom, där han bjöd mig in och presenterade mig för sin fru. Medan vi pratade om det som varit, frågade jag honom om han hade en Mormons bok. Han gick upp till övervåningen och kom tillbaka med en. Jag tog boken, såg honom i ögonen, gav boken tillbaka till honom och sa: ”Jag vet att den här boken är sann! Om du läser Moroni 10:4 och ber om saken, kan du också få ett vittnesbörd om att den är sann.”

Under de påföljande månaderna läste han, bad och omvände sig. Snart döpte hans 18-årige son om honom och jag hade förmånen att få konfirmera honom.

Jag vet att min dotter blev inspirerad att ställa sin fråga, och jag vet att min himmelske Fader förberedde oss två för en återförening efter 45 år. Jag har lärt mig om kraften i Mormons bok. Jag har också lärt mig att aldrig ge upp om någon som kommit bort från kyrkan.