Moroni, mamma och en lärdom för livet
Författaren bor i Singapore.
Den här lärdomen från Mormons bok hjälpte mig förstå att jag aldrig är ensam, andligt sett.
Mycket förändrades för mig det år när jag fyllde sjutton. Jag flyttade till en ny skola och gick vidare till tredje året i seminariet. Inte bara det – jag fick också en ny seminarielärare: min mamma.
Nämnde jag att jag var den enda eleven i hennes klass? Eftersom skolan jag skulle gå i var en timmes tågresa bort, bestämde sig mamma för att undervisa mig i tidigt morgonseminarium hemma, så jag skulle hinna till skolan i tid. Det var bra att hon undervisade mig varje dag, men det var också lite påfrestande. Jag måste ägna henne min fulla uppmärksamhet, vilket var särskilt svårt klockan halv sex på morgonen.
När vi studerade Mormons bok, kom vi till Moroni, en profet som jag verkligen beundrar. Men jag har alltid undrat: Varför var Moroni ensam? Varför sände inte vår himmelske Fader någon att följa med honom? Varför klagade han inte när Herren lämnade honom helt ensam att skriva Mormons bok färdigt?
Min mor förklarade att Moroni tack vare sin rättfärdighet och tro på sin himmelske Fader visste att han inte var ensam. Han hade sin himmelske Fader och Jesus Kristus till hjälp med att färdigställa Mormons bok. Jag förstod att Moroni inte behövde någon fysiskt närvarande eftersom han visste att någon andligen var där och vakade över honom. Han visste att hans himmelske Fader aldrig skulle lämna honom.
Det gjorde stort intryck på mig. Jag vet nu att när jag tror att jag är ensam, är jag inte andligt ensam eftersom jag har den Helige Andens sällskap, som hjälper mig känna mig närmare min himmelske Fader och Jesus Kristus. Jag vet att så länge jag har tro och tillit till Herren, går jag aldrig ensam.
Just den lektionen gjorde intryck på min tro och mitt vittnesbörd om min himmelske Fader och Jesus Kristus. Jag hade oroat mig för att ha seminariet hemma, men nu är jag tacksam eftersom det har gett mig upplevelser av att lära tillsammans med mamma.