Tjänande i kyrkan
Be om saken
Författaren bor i Utah, USA.
Jag hade bett Herren visa mig hur jag skulle vara en bättre mor, och han gav mig ett ämbete som skulle visa mig hur.
Illustration Katie Payne
Jag sa till biskopen att han valt fel person.
”Jag tycker inte om andras barn, jag har aldrig undervisat barn och jag kan inte sjunga”, sa jag.
”Syster Taylor”, svarade han. ”Herren dugliggör den han kallar. Du blir toppen.”
Han bad mig tänka på saken och låta honom veta söndagen därpå om jag skulle säga ja eller inte.
”Jag försöker fostra en sexåring, en treåring och ett spädbarn”, sa jag. ”Jag klarar mig knappt igenom dagen med mina egna barn, och nu vill du sätta mig med 40 till och få mig att lära dem sånger?”
Han svarade: ”Be om saken.”
På eftermiddagen försökte jag förklara för min man Mark varför kallelsen var en dålig idé. Hur skulle jag kunna verka i Primär när jag inte ens kunde vara det slags mor till mina egna barn som jag ville vara? Jag hade i månader plågats av rädslan att jag höll på att misslyckas som mor.
Den veckan gick snabbt, men jag kom hela tiden tillbaka till biskopens avskedsord. Till sist, på söndag morgon i mitt sovrum, gick jag ner på knä i bön. Tårar rann utefter kinderna, men en ljuvlig frid fyllde min själ. Genast visste jag att det var rätt att acceptera kallelsen. När jag gav efter för Herrens vilja försvann all ängslan från mitt hjärta.
När jag kom in i primärrummet efter sakramentsmötet presenterade Primärs president mig, och barnen sjöng en välkomstsång. När jag såg in i deras hoppfulla ögon och såg min sexåring stråla, bestämde jag mig för att bli den bästa sångledare i Primär jag kunde.
Från och med då använde jag mycket tid till att lära mig sånger och förbereda lektioner. Jag spelade primärsångerna hemma, i bilen och på promenader. Jag forskade om olika undervisningsmetoder och ägnade timmar varje vecka åt att göra planscher och skapa spel.
Medan jag förberedde en lektion till sångstunden en eftermiddag vid köksbordet, nynnade jag ”Kraft från skriften”. Min sexåring satt vid bänken och åt en smörgås och min treåring satt ock klippte papper bredvid mig. Medan jag nynnade refrängen, brast båda barnen plötsligt ut i sång:
Kraft från skriften lär mig leva rätt.
Kraft från skriften gör mitt steg alltid lätt.
Kraft från skriften får jag varje dag
jag läser och jag följer Herrens lag.1
Det var då jag visste att ämbetet var ett svar på mina böner. Jag hade bett Herren visa mig hur jag skulle vara en bättre mor, och han gav mig ett ämbete som skulle visa mig hur jag lär mina barn sånger.
Jag är så tacksam för min biskops inspiration och hans kärleksfulla ord: ”Be om saken.”