Ungdomar
En grund för mitt vittnesbörd
Författaren bor i Idaho, USA.
När jag var 16 år dök en vän upp hemma hos oss tillsammans med missionärerna. Inom en månad efter den första diskussionen besvarades alla mina frågor tydligt. Jag kände att den helige Anden vittnade om att läran om återställelsen var sann. Det liknade inte något annat jag någonsin känt, och jag visste att alltihop var sant.
Men jag fick uppleva mer avvisanden och motstånd än någonsin tidigare. Jag kände mig ensam, trött och förvirrad. Om jag gjorde det rätta, varför stötte jag då på så mycket motstånd? Jag kunde inte förstå hur mina prövningar kunde vara för mitt eget bästa. Missionärerna lärde mig att fasta och be, till och med under skoldagar. När allt kändes outhärdligt bad jag innerligt och kände genast Andens tröst.
Veckan då jag döptes var full av prövningar. Min chef hotade att avskeda mig om jag inte skippade mitt dop för att vikariera för någon, jag hamnade på sjukhus med njursten och mina föräldrar bad mig flytta hemifrån. Med så mycket bortom min kontroll kunde jag inte göra annat än att vända mig till Herren.
Var och en av de där prövningarna var faktiskt för mitt eget bästa. De hjälpte mig att lära mig evangeliets lära, vilket gav mig en grund för mitt vittnesbörd.