Tjänande i kyrkan
Vi valde att tjäna
Författaren bor i Bayern i Tyskland.
Min make kämpade mot cancer, men utan att tveka tackade vi ja till kallelsen att tjäna i templet i Frankfurt.
Illustration Ben Sowards
Den 12 december 1994 fick vi ett telefonsamtal från Salt Lake City. En vänlig röst sa att president Thomas S. Monson, som då verkade som andre rådgivare i första presidentskapet, ville tala med oss.
”Presidenten för templet i Frankfurt vill kalla dig som rådgivare och din hustru som assistent till tempelvärdinnan”, sa president Monson till min man Gerhard. Sedan uttryckte president Monson sin oro för min mans hälsa.
Gerhard hade kämpat mot kronisk lymfatisk leukemi i 11 år. Trots den svårigheten hade Herren kallat oss, och vi tackade ja utan att tveka.
När jag sa upp mig från mitt arbete för att kunna tjäna, frågade min chef: ”Får jag behålla dig om jag höjer din lön?”
”Nej, vi måste resa iväg”, svarade jag och berättade för honom att vi lovat Herren att verka som missionärer. ”Det var vår avsikt att göra det om ett par år, men jag vet inte om min man fortfarande lever då.”
När Gerhard rutinmässigt undersöktes mindre än två veckor senare, sa läkaren till honom: ”Stanna här – risken är stor att du dör.”
Hans tillstånd hade försämrats. Vi var chockade och kunde inte föreställa oss hur vi skulle kunna uppfylla vår kallelse, men vi var fyllda av tro, hopp och tillförsikt. Vi överlämnade allt i Herrens händer. Om han hade ett uppdrag åt oss, skulle han hjälpa oss att utföra det.
Den 2 januari 1995 reste vi iväg på vår mission. Plötsligt insåg jag vad det var jag offrade: min mamma, mina barn, mina barnbarn, min karriär, mitt hus och min trädgård. Men nästa dag intog vi vår plats i templet i Frankfurt där en mörk natt blev till en strålande ny dag för oss. All vardagsstress rann av oss.
På den här heliga platsen fann vi kärlek, ljus, hopp, glädje, värme, trygghet, skydd och den frid som vår Frälsare utstrålar. Under vår verksamhet träffade vi underbara människor från många länder. Även om de talade olika språk, bands vi samman av kärlekens språk. Vårt tjänande i templet gjorde oss mycket lyckliga.
Templets anda och Guds styrka uppehöll min käre make i 26 månader. En dag strax efter att vi blivit avlösta från vår kallelse i templet, fick Gerhard sin vanliga behandling på sjukhuset. Den här gången behöll läkarna honom där. Några månader senare återvände han till sitt himmelska hem.
När jag ser tillbaka, ser jag de åren av tempeltjänst som en gåva från himlen – jag fick tjäna sida vid sida med min make i vår kärleksfulle Faders hus och vi uppfyllde vårt löfte att verka tillsammans som missionärer. Av hela mitt hjärta är jag tacksam för den upplevelsen.