Små barn och sakramentet
Författaren bor i Utah, USA.
Våra små barn kände att sakramentet var viktigt för oss. Vi kunde ha gjort mer för att hjälpa dem förstå att det också var viktigt för dem.
Har du någonsin undrat varför vi låter odöpta barn ta del av sakramentet? Är det bara för att undvika de ofrånkomliga skriken och stretandet när de vill ha en bit bröd? Är det bara för att göra förrättningen lättare att utföra och se till att det är lugnt och fridfullt?
Jag tror inte det. Jag tror det finns en djupare orsak. Jag tror det eftersom jag tror att när Jesus Kristus säger ”alla”, så menar han alla. Och när han talar till en folkskara utesluter han inte någon.
När den uppståndne Frälsaren instiftade sakramentet för sitt folk på den amerikanska kontinenten betonade han att förrättningen hade en särskild innebörd för dem som hade låtit döpa sig.1 Men trots det befallde han sina lärjungar att ”ge [sakramentet] till mängden”.2 I den mängden fanns det ”små barn”.3
När prästadömsbärare i dag ber sakramentsbönerna ber de vår himmelske Fader att välsigna och helga brödet och vattnet ”för alla deras själar som äter därav”.4 Alla. Varje person som äter därav – däribland varje litet barn.
Om barnen, när de tar del av brödet och vattnet, tar emot dessa emblem som en välsignelse för sina rena själar, måste det finnas att ett sätt att hjälpa dem finna mening i förrättningen.
Med den insikten ser jag tillbaka på tiden när mina barn var små. Min fru och jag var ganska bra på att hålla dem tysta medan sakramentet delades ut. Jag tror att de kände att förrättningen var viktig för oss. Men vi kunde ha gjort mer för att hjälpa dem förstå att den också var viktig för dem.
Vad kunde vi ha gjort? Vi kunde ha kommit ihåg att små barn kan hålla löftena i sakramentsbönen. De kan förstå, på sitt eget lilla men mäktiga sätt, vad det betyder att ”alltid minnas” Jesus. De kan lova att ”hålla hans bud”. Den kan även visa att de är ”villiga att ta på sig Jesu Kristi namn” med insikt om att de snart får den förmånen när de döps och konfirmeras.5
Men när det gäller att förnya förbunden? Kyrkans ledare har lärt att när vi tar del av sakramentet förnyar vi alla de förbund vi har ingått med Herren.6 Små barn har inga förbund att förnya.
Jag tänker igen på tiden när våra barn var små. Vi kunde inte ha hjälpt dem att se tillbaka på förbunden, men vi kunde ha hjälpt dem att se framåt. Jag ser mig själv tillsammans med en ung son eller dotter en sabbatsmorgon:
”När du fyller åtta år”, säger jag, ”kan du döpas och ta emot den Helige Andens gåva. Du ingår ett förbund. Förbundet du ingår då innehåller samma löften som du ingår nu när du tar del av sakramentet.
När jag tar del av sakramentet i dag förnyar jag mitt dopförbund, som om jag tar på mig de löftena igen. Du är där tillsammans med mig, men du förnyar inte ett förbund. Du har inte ingått något förbund än. Istället kan du öva på att ingå ett förbund. Varje gång du tar del av sakramentet kan du förbereda dig för att bli döpt och konfirmerad. På det sättet är du redo när du fyller åtta år.”
Om det verkar ovanligt att använda ordet öva i det här sammanhanget, tänk så här: En far kan på ett vördnadsfullt sätt hjälpa sina barn att förbereda sig inför dopförrättningen genom att visa dem hur de ska stå tillsammans i vattnet och genom att läsa upp dopbönen för dem. Han utför inte förrättningen under det samtalet. Men han hjälper sina barn att öva. På det viset behöver de inte oroa sig för vad som ska hända när de går ner i dopets vatten. Jag tror att mödrar och fäder också kan hjälpa sina barn öva på att ingå och hålla dopförbund. Varje sakramentsmöte kan bli en helig övningsstund för små barn när de tar del av sakramentet för att minnas Frälsarens försoning.
Jag återvänder till min första fråga. Varför låter vi odöpta små barn ta del av sakramentet? Är det bara för att det ”ska vara lugnt och fridfullt”? Naturligtvis inte. Vi hjälper våra små barn att ta del av sakramentet så att de kan minnas Frälsaren och ha hans frid – en frid som inte liknar något annat som världen har att erbjuda.7 Vi hjälper dem förbereda sig för att ta emot den friden i större och större mått i framtiden, när de ingår och håller förbund med honom.