Tjänande i kyrkan
Söndagar fyllda med tjänande
Författaren bor i Kalifornien, USA.
Jag har fullt upp på söndagen, men jag är tacksam för att jag kan tjäna utan de svårigheter som tidiga ledare i kyrkan, som äldste Parley P. Pratt, ställdes inför.
Illustrationer Chidy Payne
Det är söndagsmorgon. Framför mig har jag tolv timmar med möten, intervjuer, konfirmationer och ordinationer. Jag börjar i ett stavscenter och avslutar i ett annat möteshus på andra sidan staden – allt under en stekhet dag.
Jag ser fram emot varje möte, intervju, konfirmation och ordination. Men igår, när jag tänkte på den upptagna dagen framför mig, hängav jag mig åt lite självömkan – tills jag öppnade Autobiography of Parley P. Pratt [Parley P. Pratts självbiografi] och började läsa där jag slutade sist. Äldste Pratt hade tillfångatagits, tillsammans med Joseph och Hyrum Smith och andra, under svåra dagar i Missouri. Efter att ha förts till Independence stängdes bröderna in i ett hotell där de fick sova på golvet med en träkloss till kudde.
En kall och snöig morgon steg äldste Pratt upp och tog sig obemärkt ut ur hotellet. Han vandrade österut genom staden och ut på de närliggande åkrarna. Efter att ha vandrat i drygt en kilometer kom äldste Pratt in i en skog, där snöfallet täckte hans spår och träden gömde honom.
Han funderade på sitt dilemma. Om han fortsatte österut skulle han kunna fly till en annan delstat, där han kunde skicka efter sin familj. Om han återvände till hotellet skulle han utsättas för fångenskap och anklagelser för svåra brott. Äldste Pratt frestades att fly, men tänkte på den ”storm av svårigheter, kanske även död” som han skulle orsaka de andra fångarna om han flydde.
I sitt bryderi slogs han av orden i ett skriftställe: ”Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det” (Mark. 8:35, L&F 98:13).
Äldste Pratt återvände till hotellet. Månader av mödosam inspärrning blev följden – utan familj, de heligas gemenskap eller förmågan att tjäna i sin apostoliska kallelse.1
När jag stängde boken tänkte jag på de tidiga heligas försakelser – en del av dem var mina förfäder. Tack vare sitt vittnesbörd om evangeliet och tro på Jesus Kristus uthärdade de grymhet och förföljelse. Tack vare deras uthållighet kan jag i dag tjäna och dyrka helt fritt, bunden till dem i tro och vittnesbörd.
När jag förbereder mig för den här sabbatsdagen är min familj trygg och ser fram emot en dag av gudsdyrkan i ett bekvämt möteshus. De heligas gemenskap ska lysa upp vår dag. Vi ska glädja oss tillsammans med dem när konfirmationer och ordinationer utförs, ansvar fullgörs och tron stärks. Vi tar del av sakramentet och minns vår Frälsare och hans försoningsoffer. Och i kväll ska vi samlas hemma igen för att läsa ur Mormons bok och be tillsammans innan vi lägger oss ner på bekväma sängar och lägger våra huvuden tillrätta på mjuka kuddar.
Jag har fullt upp på söndagen. För det är jag tacksam och välsignad.