Svar från kyrkans ledare
Hur vi gör Kristus till det centrala i våra liv
Äldste D. Todd Christofferson
i de tolv apostlarnas kvorum
Från ett tal under en andakt vid Brigham Young University–Idaho den 27 januari 2009.
Jesus uppnådde fullkomlig enighet med Fadern genom att med både kött och ande underkasta sig Faderns vilja. Jesus sa om sin Fader: ”Jag gör alltid det som behagar honom” (se Joh. 8:29). Eftersom det var Faderns vilja underkastade sig Jesus till och med döden. ”Sonens vilja införlivades i Faderns vilja” (se Mosiah 15:7). Jesus fokusering på Fadern är en av huvudorsakerna till att han gjorde allt med sådan tydlighet och kraft. Det fanns ingen distraherande tvekan hos honom.
På samma sätt kan du och jag göra Kristus till det centrala i våra liv och bli ett med honom såsom han är ett med Fadern (se Joh. 17:20–23). Vi kan börja med att ta bort allt från våra liv och sedan sätta tillbaka allt i prioritetsordning med Frälsaren i centrum. Främst ska vi sätta sådant som gör det möjligt för oss att alltid minnas honom: Be ofta, studera och begrunda skrifterna, studera apostlarnas lärdomar med eftertanke, förbereda oss för att värdigt ta del av sakramentet, delta i söndagsmötena och skriva ner och tänka på vad Anden och erfarenhet kan lära oss om lärjungeskap. Du kan komma att tänka på annat som särskilt passar dig under den här tiden av livet. När vi har funnit tid och resurser för de här angelägenheterna som gör Kristus till det centrala i våra liv kan vi börja lägga till andra ansvarsuppgifter och annat som är värdefullt, till exempel utbildning och förpliktelser som rör familjen, samt personliga intressen. På det sättet trängs inte det väsentliga ut ur våra liv av sådant som är ganska bra, och det som är av mindre värde får lägre prioritet eller faller bort helt och hållet.
Fastän det inte är lätt kan vi ihärdigt sträva framåt med tro på Herren. Jag kan vittna om att vår önskan och förmåga att alltid minnas och följa Frälsaren ökar med tiden. Vi bör tålmodigt arbeta mot det målet och alltid be om att få den urskillning och gudomliga hjälp vi behöver (se 2 Ne. 32:9).