Undervisa på Frälsarens sätt
Glädjen i att lära
Tad R. Callister
Söndagsskolans generalpresident
Allt eftersom vi blir mer beslutna att lära oss får vi uppleva den gudomliga glädjen som kommer av att lära om och följa Jesu Kristi evangelium.
Det berättas om en man som blev känd som stadens dagdrivare. Han vägrade arbeta och ville inte skaffa sig något jobb. Han levde på andras arbete. Till slut hade stadsborna fått nog. De beslöt att ta honom till stadens utkant för att förvisa honom. När en av stadsborna följde med honom i vagnen till stadens utkant fylldes föraren av medkänsla. Kanske borde de ge den late ännu en chans. Så han frågade: ”Vill du ha en korg med majs för att hjälpa dig komma igång?”
Den late svarade: ”Har blasten tagits bort?”1
Lärare och elever: Samma ansvar att bidra
Ibland vill människor ha skriftliga allmosor – de vill att blasten tas bort från skrifterna innan de börjar läsa. De vill ha evangeliet i en serie underhållande korta segment eller videoavsnitt. De vill att söndagsskolläraren ska förbereda och mata dem med lektionen utan att de själva förbereder sig eller deltar.
Frälsaren, däremot, bad en gång sina lyssnare att gå hem därför att de inte kunde förstå hans ord. Han befallde dem att be, begrunda och ”bereda sina sinnen för morgondagen”, när han skulle ”komma åter till dem” (se 3 Ne. 17:2–3).
Lärdomen var den att det inte är enbart lärarens ansvar att komma förberedd utan också elevens. På samma sätt som läraren har ansvaret att undervisa genom Anden, så har också eleven ansvaret att lära genom Anden (se L&F 50:13–21).
I Mormons bok står det: ”Predikanten var inte bättre än åhöraren, inte heller var läraren bättre än eleven. Och på så sätt var de alla jämlika” (Alma 1:26, kursivering tillagd).
Följande är några förslag på vad vi kan göra för att uppleva glädjen som kommer när vi gör vår del i att lära oss om och följa evangeliet.
Lärande i hemmet
Studera skrifterna
Varje medlem är ansvarig för det han eller hon lär sig under studier i evangeliet. Vi kan inte delegera det ansvaret. Det mesta av det lärandet kommer genom regelbundna skriftstudier. President Harold B. Lee (1899–1973) förkunnade: ”Om vi inte dagligen läser i skrifterna blir våra vittnesbörd allt svagare och vår andlighet fördjupas inte.”2 Aposteln Paulus anmärkte att judarna i Berea ”var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet.” Sedan berättade han om orsaken till deras mottaglighet: ”[De] forskade dagligen i Skrifterna” (Apg. 17:11, kursivering tillagd).
Dagliga skriftstudier är en väsentlig beståndsdel av vår andlighet. Inget annat kan helt kompensera för dess frånvaro i vår dagliga rutin. Det är anledningen till att vi bör avsätta tid för skriftstudier varje dag istället för att se om vi får tid över efter allt annat.
Somliga kanske säger: ”Men jag har inte tid med dagliga skriftstudier när jag har så många andra plikter i livet.” Den åsikten påminner en aning om berättelsen om två timmerhuggare som tävlade om vem som kunde hugga ner det största antalet träd på en dag. Tävlingen började i soluppgången. Varje timme gick den mindre mannen in i skogen i ungefär tio minuter. Varje gång han gjorde det log hans motståndare och nickade, säker på att han skulle vinna. Den större mannen lämnade aldrig sin post, upphörde aldrig med att hugga, tog aldrig en rast.
När dagen var slut blev den större mannen chockad över att hans motståndare, som verkat slösa bort så mycket tid, hade huggit ner fler träd än han hade. ”Hur kunde du göra det när du tog så många raster?” frågade han.
Vinnaren svarade: ”Å, jag slipade min yxa.”
Varje gång vi studerar skrifterna slipar vi vår andliga yxa. Och underverket med det är att när vi gör det, använder vi resten av tiden på ett mycket klokare sätt.
Förbered dig i förväg
Studier har visat att endast en minoritet av kyrkans medlemmar i förväg läser de skriftavsnitt som ska tas upp i Söndagsskolans klasser. Var och en av oss kan hjälpa till med att ändra på det förhållandet. Vi kan delta i lärandet genom att komma bättre förberedda till lektionen, genom att ha läst skriftavsnitten och vara redo att berätta om våra insikter. Vår förberedelse kan vara en andlig gåva som vi ger till alla klassmedlemmar.
Lärande i klassen
Delta aktivt i klassen
Befallningen att öppna vår mun (se L&F 60:2–3) gäller inte bara missionärer utan också i klassrummet. När vi deltar inbjuder vi Anden, som då kan vittna om sanningen i våra kommentarer och upplysa vårt förstånd med större insikter. Dessutom kan vårt deltagande inspirera andras tankar och sålunda leda till att andra bidrar.
På det sättet följer vi en undervisningsprincip som Herren lärde: ”Låt en tala åt gången och låt alla lyssna till hans ord, så att när alla har talat, alla kan bli uppbyggda av varandra” (L&F 88:122, kursivering tillagd). Ibland är det inte lätt att delta i en klass, det kan kräva att vi vågar oss ut ur vår bekvämlighetszon. Men när vi gör det skapar det större tillväxt för alla i klassen.
Skriv ner intryck
Ganska länge nu har jag haft med mig tomma anteckningsblad till kyrkan och sökt efter insikter om evangeliet och andliga intryck som jag kan skriva ner. Jag kan uppriktigt säga att jag har blivit rikligt belönad. Det här har ändrat mitt perspektiv, det har fokuserat och påskyndat mitt lärande och har ökat min förväntan inför att gå till kyrkan.
Varför är det så viktigt att skriva ner andliga upplevelser som vi får i kyrkan och på andra platser? Anta att en mor talar till sin tonårige son och att han vid ett tillfälle säger: ”Mamma, det var verkligen goda råd.” Och så tar han fram ett anteckningsblock och börjar skriva ner de intryck han fått under deras samtal. När modern repat sig från chocken, vill hon inte då ge honom fler råd?
Utan tvekan gäller samma princip råd från vår Fader i himlen. När vi skriver ner de intryck han ger oss är det troligare att han ger oss mer uppenbarelse. Dessutom kan många av de intryck vi får först tyckas som väldigt små ekollon, men om vi ger dem näring och begrundar dem växer de upp till andliga ekar.
Profeten Joseph Smith talade om vikten av att skriva ner insikter och intryck: ”Om du … fortsätter tala om viktiga spörsmål … men försummar att skriva ner dem, … kanske Anden då drar sig undan för att du försummade att skriva ner de ting som Gud uppenbarade och inte ansåg dem vara av tillräckligt stort värde … och det finns, eller fanns, stor kunskap av oändlig betydelse som nu gått förlorad.”3
Glädjen i att lära
Lärande innebär mycket mer än en gudomlig plikt. Det är också meningen att det ska vara en utsökt glädje.
Vid ett tillfälle bad kungen den forntida matematikern Arkimedes att avgöra om kungens nya krona bestod av massivt guld eller om guldsmeden ohederligt ersatt en del av guldet med silver. Arkimedes begrundade lösningen och slutligen hade han svaret. Så överlycklig var han av den här upptäckten att han enligt legenden sprang omkring staden ropade: ”Heureka! Heureka!” – det betyder ”jag har funnit det! Jag har funnit det!”
Fastän hans glädje var så stor över att ha upptäckt en vetenskaplig princip, finns det en mycket större glädje i att upptäcka sanningarna i Jesu Kristi evangelium: de sanningar som inte bara upplyser oss utan också frälser oss. Av den anledningen sa Frälsaren: ”Detta har jag talat till er … för att er glädje skall bli fullkomlig” (Joh. 15:11). Och av den anledningen ”ropade alla Guds söner av glädje” (se Job 38:7) när de fick kunskap om frälsningsplanen. På samma sätt som frön har den inre kraften att växa, har evangeliets sanningar den inre kraften att skänka glädje.
Det är inte bara en gudomlig befallning att ”söka lärdom” (se L&F 88:118), utan det är också en gudalik strävan. Varje gång vi studerar skrifterna, kommer till klassen bättre förberedda, deltar i klassdiskussionen, ställer frågor och skriver ner heliga intryck, blir vi mer lika Gud och sålunda ökar vi vår förmåga att uppleva den glädje han känner.
Må vi alla sträva efter att bli mer beslutna elever, mer gudomliga elever – i hemmet, i klassen och varhelst vi befinner oss. När vi är det får vi uppleva den gudomliga glädjen som kommer av att lära om och följa Jesu Kristi evangelium.