Bränder och lydnadens läxa

President Thomas S. Monson berättade en gång om när han lärde sig hur viktigt det är att lyda. När han var åtta år gammal bodde hans familj en tid i deras stuga i bergen. Han och hans vän ville rensa upp ett gräsbevuxet ställe för att anlägga ett lägerbål. De försökte dra upp gräset för hand genom att riva och slita i gräset så hårt de kunde, men allt de fick för besväret var en handfull med ogräs. President Monson förklarade: ”Då kom jag på vad som verkade vara den perfekta lösningen i mitt åttaåriga sinne. Jag sa till Danny: ’Vi behöver bara tända eld på ogräset. Vi bränner ut en ring i ogräset!’”

Fastän han visste att han inte fick använda tändstickor sprang han till stugan för att hämta några och han och Danny tände eld på gräset. De trodde att den lilla elden skulle slockna av sig själv, men istället växte den till en stor och farlig brand. Han och Danny sprang för att hämta hjälp och snart rusade vuxna omkring för att släcka elden innan den nådde träden.

President Monson fortsatte: ”Danny och jag lärde oss mycket som var svårt men viktigt den dagen – det inte minst viktiga var vikten av att lyda.” (Från ”Lydnad ger välsignelser”, Liahona, maj 2013, s. 89–90.)

Har du, som president Monson, någon gång lärt dig lydnad den hårda vägen? Vilka mål kan du sätta upp för att hålla dig trygg genom lydnad i framtiden?