Välsignad för att ha förkunnat min tro
Kristin McElderry, Massachusetts, USA
Jag döptes när jag var 19 år. Många av mina släktingar och vänner accepterade inte mitt beslut att gå med i kyrkan, men det hindrade mig inte. Två veckor senare började jag mitt andra år på college. När jag kom tillbaka till skolan blev jag nervös över min nya tro.
Jag började oroa mig för att jag inte skulle ha modet att stå upp för min religion. Jag kände mig ensam. Jag hade aldrig träffat en medlem i kyrkan på college och jag visste inte var jag skulle hitta en möteslokal eller om det ens fanns en församling eller gren i närheten. Jag bad till min himmelske Fader om att få mod. Jag bad att jag skulle ha självförtroendet att stå upp för min nyfunna tro.
Ett par dagar senare hjälpte jag några personer att flytta in. Jag träffade en ung man som hette Brian och vi blev vänner. Vi promenerade genom skolområdet en dag när han frågade mig vilka planer jag hade för söndagen. Jag sa till honom att jag skulle gå till kyrkan.
”Åh, vilken kyrka går du till?” frågade han.
Trots den oroliga känslan i magen sträckte jag på mig och sa: ”Jag går till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.”
Jag var stolt över mig själv! Jag kände mig också nervös över hur Brian skulle svara. I samma stund fick jag syn på missionärerna. Innan Brian sa något sa jag att jag strax skulle komma tillbaka. Jag sprang över till missionärerna. De var glada över att se mig och gav mig all information jag behövde för att kunna ta mig till kyrkan nästa dag.
Jag gick tillbaka till Brian och förklarade vad som hade hänt. Jag berättade också lite om kyrkan för honom och vi fortsatte vår promenad utan större förändringar, men jag hade nu lite mer stuns i stegen. Jag kände också den värme och frid som bara Anden kan ge. Jag hade känt mig orolig över att vara ensam och att inte veta var kyrkan var. Men jag tror att det sätt varpå de där missionärerna kom till just den platsen vid just den tidpunkten var min himmelske Faders sätt att välsigna mig för att jag hade förkunnat min tro.
Mer än tio år har passerat och sedan den dagen har jag aldrig varit rädd för att säga: ”Jag är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga!”