Jag bad dem be till Gud igen
Jag har blivit uppfostrad i ett hem med Jesus Kristus i centrum och kunde knappt hålla mig tills jag fyllde nitton och fick utföra en mission och predika evangeliet. Jag förberedde mig både andligt och timligt och gjorde mina papper klara. Jag var bestämd med att jag inte ville komma på mission till Sverige. Jag minns hur jag bad till min himmelske Fader precis när jag skickade in mina papper och jag minns hur jag sa ”Du får inte skicka mig på mission till Sverige. Det vore det värsta för mig, Fader. Jag vet inte om jag klarar det. Snälla, skicka mig vart som helst, men inte till Sverige.” Jag öppnar mitt kallelsebrev några veckor senare och läser ”Du har fått i uppdrag att verka i Sverigemissionen Stockholm.” Jag gråter i två dagar, skickar ett mejl till kyrkans ledare i USA och ber dem att be till Gud igen och skicka mig en ny kallelse eller en bekräftelse på att det verkligen är i Sverige jag ska vara.
Sen var det stavskonferens i Malmö. Min pappa övertalade mig att följa med honom på lördagens möte och jag följde motvilligt med. När gästtalaren äldste Moreira, en områdessjuttio från Portugal, talade så gjorde han en paus mitt i sitt tal och sa: ”Jag får uppenbarelse just nu att det finns EN person här inne som behöver höra vad jag har att säga. Vart du än är kallad att tjäna så är det precis där du behöver vara. Det finns specifika människor som väntar på just dig. Börja arbeta nu.”
Jag är så tacksam för att Gud känner mig personligen. Han gav mig bekräftelsen jag bad om, även om jag trodde den skulle komma som ett mejl och inte genom en sjuttio. Den här områdessjuttion hade ingen aning om vem jag var, men Gud visste vad jag behövde höra och han skickade någon att säga det till mig. Jag älskade min mission och ångrar inte en minut av den.