Femte gången gillt
Vad gör man när företaget man arbetar på blir uppköpt av ett annat och man då får ett generöst avgångsvederlag? Broder och syster Bailey tittade på varandra när kyrkans president ungefär samtidigt i ett generalkonferenstal säger att kyrkan behöver många fler äldre missionärspar.
För paret tog det inte lång tid att besluta sig, och de kallades först att verka i 18 månader som tempelmissionärer i Nauvoo.
Paret Bailey har nu avslutat sin ettåriga mission i templet i Stockholm. Däremellan har de också hunnit tjänstgöra ytterligare en period i templet i Nauvoo liksom arton månader i Cebu tempel i Filippinerna. Dessutom har de varit servicemissionärer på flygplatsen i Salt Lake City. Där erbjöd de besökare som hade några timmar över att bli skjutsade till och guidade av dem på Temple Square. Även om paret älskar tempeltjänsten, säger de att guidemissionen var extra rolig, och de kan tänka sig att göra det igen – även om 80-årsdagen kommer allt närmare.
Många medlemmar som har träffat paret Bailey har säkert undrat hur det känns att vara borta så ofta i långa perioder från de sex barnen och tjugofem barnbarnen. De svarar att det har varit det enda i samband med alla missionärsåren, som har liknat en uppoffring. Men de ”skypar” ofta med sin stora familj som alla enbart har varit uppmuntrande. Från båda sidor har man upplevt att när man tjänar Herren, så välsignar han oss rikt.
Syster Bailey har kvar en dollarsedel som de fick i ett kuvert av ett litet barnbarn att ha på missionen ”så att de aldrig skulle stå utan pengar”.
Vistelsen i Sverige har varit givande men en utmaning, inte minst språket. Broder Bailey har haft stor nytta av sina språkerfarenheter från när han som ung utförde en heltidsmission i Norge.
Barnen i Primär kommer att sakna sin duktiga pianist, syster Bailey.
”Det har varit en stor förmån att få lära känna många av de goda medlemmarna som regelbundet kommer till templet”, avslutar paret Bailey.
För oss har det varit en stor förmån att ha dem här!