Budskap från områdets ledare
Templets välsignelser i mitt liv
Min kärlek till templet går tillbaka till min barndom, när jag bara kände till det genom bilder och berättelser. Varje gång mina föräldrar kom tillbaka från ett besök i Berns tempel i Schweiz verkade de alltid gladare och ljusare till sinnes än innan – och de hade alltid med sig utsökt schweizisk choklad. På så sätt fick jag en mycket positiv anknytning till Herrens hus redan som liten.
Som 13-åring fick jag möjlighet att se och komma in i templet för första gången. Jag rördes av templets helighet och renhet bara genom att se utsidan av det. Inne i templet kände jag mig nära himlen. De här känslorna har bara blivit djupare och klarare under årens lopp.
Ovanför templets dörrar står det ”Helgat åt Herren, Herrens hus.”
Herren Jesus Kristus är sannerligen templets Herre. De här heliga husen är helgade åt honom och vår himmelske Fader. Templen helgas av den Helige Andens närvaro. Kristus är källan till den kraft och det ljus som templet utstrålar. Alla templets symboler och förbund, alla förrättningar pekar mot honom och hans stora försoning, och hjälper oss bli mer som han.
Våra vardagar karaktäriseras ofta av oväsen och tumult. Att lämna det bakom sig då och då, att komma till Herrens hus och öppna sig för en miljö där frid och helighet råder, ger frid åt själen.
I den här rena omgivningen är det lättare att få svar på sina djupaste frågor och bekymmer. I sitt första budskap som kyrkans president lovade president Nelson följande:
”Templets förrättningar och de förbund du ingår där är nyckeln till att stärka ditt liv, ditt äktenskap, din familj och din förmåga att motstå motståndarens angrepp. Din gudsdyrkan i templet och det tjänande du utför där för dina förfäder välsignar dig med ökad personlig uppenbarelse och frid och stärker ditt beslut att hålla dig kvar på förbundsstigen.”1
Uppfyllelsen av templets stora löften beror på hur trofast vi håller templets förbund och hur mycket vi faktiskt helgar oss själva åt Herren och hans verk.
Vi behöver inte vara fullkomliga för att besöka templet och ta emot de underbara välsignelser som väntar oss där. Men vi bör sträva efter den nödvändiga värdigheten och framlägga ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande som offer.2 För mig innebär det att jag utvecklar ett formbart, mjukt hjärta – ett hjärta som anpassar sig till min Fader i himlen. En bedrövad ande innebär för mig att jag antar en ärlig inställning, att jag är medveten om mina ofullkomligheter och att jag behöver Herrens hjälp för att kunna återvända till min Fader i himlen.
Herren har lovat:
”Välsignade är alla de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, ty de skall fyllas av den Helige Anden.”3
Den största välsignelsen jag har fått i Herrens hus är att jag kunde lägga grundvalen till en evig familj tillsammans med min älskade fru. Tack vare templets förbund och den beseglingsmyndighet som utövas där har vi löftet att vårt äktenskap varar i tid och all evighet om vi förblir trofasta mot de förbunden. Vi har löftet att vi tillsammans med våra nära och kära kan leva för evigt hos Jesus Kristus och vår himmelske Fader.
Uppfyllelsen av det löftet är värt varje uppoffring.
Låt oss vara ett folk som kommer till templet så ofta som möjligt för att där helgas och renas, ta emot uppenbarelse och kraft från höjden, tjäna våra förfäder och – genom Kristi evangelium och nåd – ta emot alla välsignelser som vår himmelske Fader har i beredskap åt oss.