Avtryck av kärlek
Mormons bok lär oss att vi kan be om kärlekens gåva, ja Kristi rena kärlek, och detta är det viktigaste och mest avgörande för vår eviga välfärd. ”Var och en som på den yttersta dagen befinns vara fylld därav, med honom är allt väl” (Moroni 7:47). Ett liv med Kristi evangelium som central roll borde då följaktligen leda till att kärleken i en människas hjärta växer.
De flesta medlemmar av den äldre generationen har minnen förknippade med Bo G. Wennerlund, i hans tjänande bland annat som regionrepresentant på 1980-talet, missionspresident (1990–1993) eller tempelpresident (1994–1997).
I dag lever han med sin hustru Birgitta, 77, i Kristianstad. Alltsedan han blev medlem vid 23 års ålder har hans liv varit mycket händelserikt – inte minst genom de många olika uppdrag han kallats till i kyrkan.
Bo gifte sig med Birgitta år 2000, efter det att hans första hustru Maud hade gått bort efter fem år med sjukdomen ALS. Bo och Maud fick åtta barn och genom äktenskapet med Birgitta fick han två vuxna ”bonusbarn”. Med Birgitta tjänade han också missioner, som tempeltjänare och som missionärspar i Linköping.
Hur har då broder Wennerlunds livslånga tjänade i kyrkan format honom som människa?
”Min viktigaste uppgift som jag ser det är att vara ett stöd för Birgitta, min hustru. Att ge henne den trygghet jag tror att hon erfar när hon vet att jag finns i närheten och att jag bryr mig om henne. Därför är det min första uppgift.” Birgitta har sedan cirka två år tillbaka utvecklat sjukdomen Alzheimer och hennes tal och motorik har försämrats dramatiskt det senaste året. ”I mina personliga böner, morgon och kväll och kanske däremellan, ber jag till Gud om vägledning, inspiration och kraft att bli det stöd jag vill vara för Birgitta. Vi älskar varandra så djupt och så starkt att vi gör varandra lyckliga och då blir det ganska självklart huvuduppgiften för mig att hon ska känna sig trygg och veta att jag finns till hands och ställer upp för henne. Vad hon än vill att jag ska göra för henne, gör jag. Inom lagens gränser får jag kanske lägga till ha, ha.”
På kommentaren att det är uppenbart för alla som ser dem tillsammans, att Bo menar vad han säger, svarar han: ”Vi sticker inte under stol med att vi är lyckliga tillsammans. Vi har det bra tillsammans.” Bo talar med stor ömhet om deras sätt att kommunicera kärleken: ”Jag behöver bara ta henne i handen så här, så känner jag att hon säger att hon älskar mig. Då säger jag: ’Jag förstår att du med detta menar att du vill att jag ska veta, och inte glömma bort, att du älskar mig. För mig är det viktiga att jag älskar dig.’ Ofta lägger jag till att vår himmelske Fader och Jesus Kristus vet att vi älskar varandra.”
President Thomas S. Monsons ord, ”kärleken är själva kärnan i evangeliet”, tydliggörs när man ser Bo och Birgitta så djupt förenade och så lyckliga tillsammans, trots stora fysiska begränsningar.
Bo och Birgitta bor på ett äldreboende och personalen påverkas också av Bos starka omsorg om sin hustru. Han väljer också att vara positiv och bestämde sig redan första dagen att de skulle trivas på boendet. I vardagen levandegör Bo den undervisning äldste Uchtdorf gav på generalkonferensen i oktober 2018, i talet ”Tro, älska, gör”. Man kan enkelt konstatera att det liv Bo levt i Herrens tjänst bekräftar att ”när vi tror på Gud, när vi älskar honom och älskar hans barn av hela vårt hjärta och när vi strävar efter att göra det som Gud har bett oss, blir vi botade och får uppleva frid, glädje och mening”.
Hur kan vi sprida Kristi evangelium bland våra medmänniskor bara genom att visa kärlek?
Bo och Birgittas kärlek gjorde starkt intryck på den fotvårdsterapeut de brukade gå till innan de flyttade till äldreboendet. Hon sa att det är sällsynt att någon visar sin hustru sådan kärlek som Bo gör, och att hon aldrig skulle glömma honom tack vare det. Hon förstod att det var något speciellt med deras kärlek och den ande de hade med sig. En Herrens lärjunge har lämnat ett avtryck genom att älska, som den han älskat och tjänat i hela sitt liv!