Endast digitalt: Unga vuxna
Andlig syrebrist och vikten av goda vänner
Författaren bor i Western Australia, Australien.
När jag var tonåring var jag med på många brasaftnar. Jag erkänner att jag inte minns allt, men ett tal har jag alltid kommit ihåg. En av mina ledare, som tidigare varit pilot i flygvapnet, berättade om sin upplevelse av syrebrist – vilket påverkar hjärnan.
Den här ledaren förklarade att piloter i flygvapnet riskerar att få syrebrist, så de får genomgå en utbildning där de utsätts för det. Under en träningssession blev han tillsagd att ta av sig syremasken och sätta på den igen när han kände att han började få syrebrist. Men han satte aldrig på sig masken igen – hans vänner fick göra det åt honom.
Efter utbildningen förklarade hans vänner att de såg honom genomlida alla tecken på syrebrist: han fattade dåliga beslut, sluddrade och var förvirrad. Han sa att han inte hade känt av de här symptomen och trodde att han hade betett sig normalt, trots att hans vänner kunde se att han var i fara.
Ibland i livet kan vi upptäcka att vi är på väg längs fel stig fast vi inte inser att det vi gör inte är rätt. Vi fattar dåliga beslut, beter oss annorlunda och är helt förvirrade i livet – precis som vid syrebrist. Stigen som leder till evigt liv är en stig man lätt kan vandra bort från om människorna runtomkring inte också är fast beslutna att vandra på den (se 1 Ne. 8:23, 28; 3 Ne. 14:13–14). Och det är här som dåliga vänner kan vara farliga för någon som redan har syrebrist. Naturligtvis är dåliga vänner inte nödvändigtvis dåliga människor – jag pratar om vänner som inte sätter på dig syremasken och som kanske till och med är de som leder dig in i ett tillstånd av andlig fara.
Jag växte upp i Australien och har exponerats för många olika sorters vänner, i och utanför kyrkan. En del var inte ett positivt inflytande. Jag har upplevt situationer då jag var säker på att jag kunde hålla mig på den raka och smala stigen, men på grund av inflytandet från några få dåliga vänner började jag se deras handlingar som normen och jag följde deras exempel.
Det som hjälpte mig ta förnuftet till fånga var att jag lyssnade på mina föräldrar och ledare i kyrkan. Jag visste att de ville mitt bästa och att de kunde se bättre än jag att jag höll på att få andlig syrebrist. Jag försökte att alltid stå på heliga platser. Jag gick på aktiviteter för unga vuxna och till kyrkan. Även när jag lade mycket tid på universitetet och mitt arbete fann jag goda vänner. Jag har fått många vänner som inte är medlemmar i kyrkan, men som väljer det rätta och är väldigt bra förebilder. Jag träffade till exempel en av mina bästa vänner i high school. Hon försökte alltid bli en bättre människa, och även om hon inte är medlem hjälpte hon mig inse när jag vek av från den rätta stigen. Och det är det som en riktigt bra vän gör.
I Ordspråksboken 13:20 står det: ”Den som vandrar med de visa blir vis, den som umgås med dårar går det illa.” Jag håller verkligen med. De vänner man oftast omger sig med är de människor man till slut följer. Precis som jag inte insåg det, kanske inte du inser när du håller på att få andlig syrebrist och följer fel stig eller fel människor. Det är viktigt att lyssna på dem som älskar en och att vara på platser som inbjuder både goda människor och Anden. När jag gjorde det upptäckte jag att jag var omgiven av bättre vänner varje dag – vänner som stöder mig i mina rättfärdiga beslut.
Oavsett var i världen du befinner dig kan du finna vänner som alltid sätter på dig syremasken igen när du har svårt att göra det själv. Du kan hitta vänner som hjälper dig ut ur det tillstånd av andlig syrebrist du kanske befinner dig i. Dina vänner har så mycket större påverkan i ditt liv än du kanske tror, så hitta gemenskap med dem som väljer det rätta. Det gjorde jag, och det har förändrat min framtid för evigt.