Bli inte expert på att håna andra
Det är väldigt populärt att vara hånfull – utom i Herrens ögon.
Fotoillustration David Stoker
Kan du nämna några saker som kännetecknar den sista tiden? Det finns ganska många välkända sådana: återställelsen, Mormons boks framkomst, olika naturkatastrofer, evangeliets spridande, allmän ogudaktighet. Här är ett särskilt tecken som du kanske inte har tänkt på: hånfullhet.
Två författare i Nya testamentet nämner att det kommer att finnas hånfulla människor i den sista tiden (se 2 Petr. 3:3; Jud. 1:18). Det vill säga att det kommer att finnas människor som förlöjligar Jesus Kristus, hans lärdomar och hans efterföljare. Men som hans lärjungar har vi fått veta att vi ska ha fördragsamhet och vara tålmodiga (se 2 Petr. 3:11–15), se fram emot hans ankomst och uppfyllelsen av hans löften, förbli i hans nåd och visa barmhärtighet mot andra (se Jud. 1:22).
Hånfullhet är förstås inget nytt, men det verkar sannerligen vara något som sprider sig. Och fastän du kanske aldrig hånar det som hör Gud till är hånfullhet inte något som en Jesu Kristi lärjunge ska ägna sig åt.
Ingen mer hånfullhet, tack!
Att håna är att förlöjliga, göra sig rolig över eller komma med gliringar. Ibland handlar det om att härma någon på ett osmickrande sätt, till exempel genom att använda en konstig röst eller överdrivna gester eller bilder. Vi har alla sett det. Det finns överallt. Folk gillar det, verkar det som.
Men Herren gör inte det.
Ingenstans i skrifterna är hånfullhet något som godtas. Faktum är att det fördöms. Till exempel lärde Alma den yngre:
”Finns det någon bland er som hånar sin broder? …
Ve en sådan, ty … han måste omvända sig, … annars kan han inte bli frälst!” (Alma 5:30–31).
Hånfullhet är ett symptom på högmod – en grundläggande synd. Och den grundläggande känslan bakom hånfullhet är förakt – att se ner på andra, – med andra ord, se ner på själva människan, inte bara ha en annan åsikt om det han eller hon säger eller gör.
Det här är inte vad Herren vill. Han har sagt: ”Låt var och en högakta sin broder som sig själv” (L&F 38:24). Vi har alla lika värde. Alma frågade: ”Skall ni envisas med att tro att den ene av er är bättre än den andre[?]” (Alma 5:54). Ett sådant tänkesätt leder till hånfullhet. En metod som människor använder för att sätta sig över andra är att håna.
Dessutom försöker sådana som hånar ofta att få andra med sig. En scen från Lehis dröm är verkligen ett exempel på detta. Människorna i den stora och rymliga byggnaden ”föreföll håna och peka finger” (1 Ne. 8:27). Fingerpekandet drar en linje mellan ”oss och dem” som innebär: ”Det är bäst du är med oss – annars skämmer vi ut dig och skrattar åt dig.” Hånfullhet liksom bedrövelse gillar sällskap. Det beror delvis på att de högmodiga innerst inne också är oerhört osäkra.
Var ödmjuk. Håna inte.
Med all hånfullhet som förekommer i samhället kan det vara frestande att stämma in. Det ser ut som om de har roligt, eller hur? Alla gör det, särskilt på internet och på sociala medier. Vi kanske till och med frestas att ge tillbaka med samma mynt – använda världens eget vapen emot den, peka tillbaka på fingerpekarna i den stora och rymliga byggnaden för att se hur de gillar smaken av sin egen hånfulla medicin.
Men återigen, det är inte Herrens sätt.
”Smäda inte dem som smädar” (L&F 31:9).
”Älska era fiender, välsigna dem som förbannar er, gör gott mot dem som hatar er och be för dem som illvilligt utnyttjar er och förföljer er” (se KJV Matthew 5:44).
Det är en mycket högre norm än världens norm, som verkar säga: ”Håna alla och allt som skiljer sig åt från dig på något sätt.”
Det kan vara svårt att uthärda andras hånfullhet och inte ge igen med hånfullhet, för vår kultur vill få oss att tro att det smartaste, mest sårande hånet vinner tävlingen om andras uppmärksamhet och respekt. Men så är det inte. Herren har lärt oss – och visat oss – att kärlek, ödmjukhet, tålamod och fördragsamhet är hans sätt.
Om vi är sanna Jesu Kristi efterföljare så hånar vi inte våra bröder och systrar, för våra hjärtan är fyllda av hans rena kärlek (se Moro. 7:47–48).