En blinddejt med en medlemstjej
Renées hängivenhet mot evangeliet förändrade mitt liv.
Illustrationer Alex Nabaum
Jag växte inte upp som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, men genom några medlemmar jag träffade lärde jag mig att när någon lever ett rent liv så lyser Kristi ljus i dem. De blir mäktiga exempel.
Min första kontakt med kyrkan var genom en vän jag fick i college. Han var en mycket bra medlem i kyrkan som hade verkat som missionär. Jag hade växt upp i en katolsk familj så han försökte ofta börja prata med mig om religion. Men jag var egentligen inte intresserad. Min vän var dock smart och försökte återigen introducera kyrkan för mig – genom att ordna en blinddejt med en tjej i kyrkan.
Vår första dejt
När Renée och jag var på vår första dejt blev jag kär i henne med en gång. Jag tyckte att hon var så vacker och jag märkte att det var något speciellt med henne. Det dröjde inte länge förrän jag var redo för en allvarlig relation med henne och att bilda familj – men efter flera dejtar sa hon att vi inte borde träffas mer för hon tyckte ”för mycket” om mig och sa att hon ville gifta sig i templet. För att göra allting värre för mig åkte hon snart iväg som missionär. Efter det bestämde jag mig för att jag inte gillade sista dagars heliga.
När hon kom tillbaka från sin mission bjöd en gemensam vän till oss in mig till en fest där jag kunde träffa Renée, och vi började umgås igen. Jag hade tagit examen från college och hade ett mycket bra jobb så jag kände mig återigen redo för äktenskap. Jag tyckte jag var ett riktigt kap, så jag friade. Hon sa nej.
Ett motvilligt möte med missionärerna
För att hålla relationen igång tackade jag ja till en inbjudan att lyssna på missionärerna. En gång kom hon till mig med tårar i ögonen, bar sitt vittnesbörd om Mormons bok och vädjade till mig att läsa den. Hon ville att jag skulle få ett vittnesbörd om evangeliet så att hon kunde få sin önskan uppfylld att gifta sig i templet. Jag älskade henne och ville inte såra henne, så jag sa att jag skulle göra det. Men fastän jag gick med på att träffa missionärerna så träffade jag dem först bara för att köpa lite tid så att jag kunde övertala Renée att gifta sig med mig. Jag hade inte för avsikt att sluta mig till någon religion.
Efter att ha träffat missionärerna några gånger var jag fortfarande inte intresserad. Jag satt på deras lektioner men jag var egentligen inte uppmärksam och försökte inte känna Anden. Mitt hjärta var slutet eftersom jag inte lyssnade på missionärerna för min skull utan för Renées. Vi kom inte någonstans och jag kunde fortfarande inte övertyga Renée om att jag skulle bli en bra make fastän jag inte var döpt. Hon förblev stark i sin tro.
Mormons bok blev personlig
Sedan fick en missionär förflyttning. En ny missionär kom för att undervisa mig, och han hade ett förslag. Han bad mig slå upp skrifterna till Alma 42 och frågade om jag ville läsa kapitlet för dem, vers för vers. Men i stället för att bara läsa det ord för ord ville han att jag skulle infoga mitt namn i kapitlet. Jag ville egentligen inte göra det men han insisterade.
Så jag började med första versen. ”Och nu, Joaquin …” Så fort jag hade läst de orden började boken tala till mig. När jag infogade mitt namn kände jag kraften i ett personligt vittnesbörd.
Nästa del i Alma 42 undervisar om Adams och Evas fall, och slutligen om återlösningsplanen. När jag kom till vers 29 och läste ”och nu, Joaquin, önskar jag att du inte låter dessa frågor oroa dig längre” började jag gråta som ett barn. Jag hade aldrig gråtit på det sättet tidigare. Jag visste att Mormons bok var sann – utan att ens ha avslutat kapitlet. När jag äntligen hade lugnat mig sa jag till missionärerna att jag ville bli döpt. Renée var så glad. Jag döptes och hon gick äntligen med på att gifta sig med mig. Ett år senare vigdes vi i Buenos Aires tempel i Argentina.
Jag är så tacksam för Renées hängivenhet mot evangeliet och sitt beslut att gifta sig i templet. Hennes trofasta beslutsamhet medan vi dejtade stärkte inte bara hennes relation till Gud och evangeliet utan gjorde också att jag fick lära mig om evangeliet. Jag vet varför hon var så vacker i mina ögon: därför att hon var så ren, kärleksfull och dygdig. Tack vare hennes trofasthet kunde jag utveckla ett personligt vittnesbörd om Mormons bok och den här kyrkan.