Sista ordet
Jesu Kristi mission att visa Guds kärlek
Från ett tal under generalkonferensen i oktober 2003.
Bland de många storslagna ändamålen i Herren Jesu Kristi liv och verksamhet finns det en stor del av hans mission som ofta inte värdesätts. Hans efterföljare vid den tiden förstod det inte till fullo och många av dagens kristna gör det inte nu heller, men Frälsaren själv talade om det upprepade gånger med stort eftertryck. Det är den stora sanningen att i allt som Jesus sa och gjorde under sin livstid, och speciellt under sin försonings lidande och offer, visade han oss hurdan och vad Gud vår evige Fader är, hur fullständigt hängiven han är sina barn i alla tidsåldrar och nationer. Jesus försökte att i ord och handling ådagalägga och personliggöra för oss sin Faders, vår himmelske Faders, sanna natur.
Jesus kom för att bönfalla människorna att älska sin himmelske Fader så som han alltid har älskat och alltid kommer att älska dem. De fick alla tillfälle att lära sig förstå Guds plan, Guds makt, Guds helighet, ja, även Guds vrede och dom. Men Guds kärlek, det stora djupet av hans hängivenhet mot sina barn, förstod de ännu inte till fullo – inte förrän Kristus kom.
När Kristus mättade de hungriga, botade de sjuka, tillrättavisade hycklare, vädjade till människorna att tro – visade han oss Faderns sätt, han som är ”barmhärtig och nåderik, inte snar till ilska, tålmodig och full av godhet”.1 Kristus förkunnade under sitt liv, och än mer i döden, att ”detta är Guds barmhärtighet som jag visar er, liksom min egen”.
Jag bär mitt vittnesbörd denna dag om en personlig, levande Gud, som känner våra namn, som hör och besvarar böner och som värdesätter oss i all evighet som sina andebarn. Jag vittnar om att mitt i universums förunderligt komplexa skeenden är vår personliga lycka viktigare för honom än alla andra gudomliga angelägenheter.
Och i det heliga apostlaskapets anda säger jag som en som hade detta ämbete fordom: ”Detta är [sålunda] kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder. Mina älskade, om Gud har älskat oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra” (1 Joh. 4:10–11) – och att älska honom för evigt.