Navigering genom övergångar

Börja skolan. Lämna Primär. Besöka templet. Få ett nytt jobb. Avsluta gymnasiet. Verka som missionär.

Här är bara några av de milstolpar som dina barn kan möta i livet, och alla kräver särskilda förberedelser. Förändringar kan kännas skrämmande, men det finns några verktyg som kan hjälpa oss att ta oss igenom dem. Här är några tips som hjälper dig vägleda dina barn genom livets övergångar.

Lyssna på deras känslor om övergången. Fråga dem vad de tycker är spännande med den och vad de är nervösa för. Var uppmuntrande men förstående inför deras oro. Ibland är ett sympatiskt öra allt de behöver för att känna sig till freds med den kommande förändringen.
Ge dem så mycket information som möjligt om vad de kan förvänta sig av något nytt. Om till exempel ditt barn ska utföra tempeldop för första gången kan du gå igenom det som ska hända i templet steg för steg. Om ni ska flytta till en ny stad kan du ta reda på allt som går om deras nya skola, församling och grannskap. När du minimerar sådant som är okänt tar du bort källor till oro. Genom den vetskapen kan de förstå den nya upplevelsen som de ska ha.
Gör upp en plan för att hantera nya situationer. Förutse eventuella problem och prata om hur man kan hantera dem. Hjälp barnen hitta svar på sina ”tänk om”-undringar. ”Tänk om jag går på fel buss!” ”Tänk om jag känner mig ensam på lägret!” ”Tänk om jag inte tycker om min nya lärare!” Gör upp en nödfallsplan så att de känner sig bättre till mods: ”Om du blir för stressad kan du ringa mig.” ”Om ett ämne är för svårt kan vi prata med din lärare om det.”
Ge dem styrka genom att påminna dem om milstolparna de har passerat tidigare och om verktygen de har nu som hjälper dem att lyckas. Prata med dem på ett positivt och uppmuntrande sätt: ”Du klarade det där. Du klarar det här också!” ”Du kan göra sådant som är svårt.” ”Du har det du behöver. Du är redo.” ”Jag tror på dig.”
Försäkra dem om att allt kommer att bli bra. Många har övervunnit liknande svårigheter. Chansen är stor att de gör det också! Påminn dem om att de kan be till sin himmelske Fader om hjälp – när som helst, var som helst, om vad som helst.
Bilda ett stödsystem så att dina barn inte känner sig ensamma i sin strävan. Om du har upplevt något liknande så berätta för dem om det. Hur kändes det? Hur anpassade du dig? Försök hitta någon som kan vara en ”övergångskompis”. Finns det en vän de kan ty sig till i den nya primärklassen? Finns det någon du känner som kan vägleda dem igenom deras jobb eller kurs? Vilka är deras rumskamrater på college?
Gör saker och ting i deras takt. Ditt barn kanske behöver en liten knuff framåt eller en uppmaning att sakta ner, men försök att inte ändra på deras naturliga takt för mycket. Låt dem sätta tempot. Om de vill hoppa rätt in i det hela, se då till att de har allt de behöver för att kunna göra det. Om de inte känner sig redo att gå vidare än ska du inte tvinga dem. Uppmuntra dem försiktigt att ta sig ur sin bekvämlighetszon, men ta det lugnt. Anpassa dig till ditt barns behov och sök vägledning från Anden om hur du bäst kan vara till hjälp.