Jag kom tillbaka till kyrkan och möttes av en öppen famn

Rachelle Wilson

Jag hade slutat komma till kyrkan men tappade aldrig min tro. När jag kom tillbaka fanns min församling där för mig.

Med fingrar flottiga av saftig stekt kyckling och översaltade men perfekt friterade pommes frites, åtföljda av en isande klunk milkshake under vad som skulle ha varit en mattelektion, blev jag introducerad genom en nära vän till en helt ny religion – Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Då anade jag inte att jag blev gudomligt vägledd när jag träffade människor och fick upplevelser enligt min himmelske Faders fulländade plan för mig.

Jag hade tidigt utvecklat en tro på Gud i min uppväxt som katolik. Men när jag började på college minns jag tydligt att jag tänkte att jag ville veta mer. Jag ville ha en ännu djupare relation till Gud. Just den tanken och öppenheten för Herren gjorde att min vän kunde presentera evangeliet för mig och inbjuda mig till kyrkan.

När jag kom till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga första gången var jag lite blyg, men jag kände mig varmt välkomnad eftersom alla var så vänliga, inbjudande och genuina. Jag hade aldrig träffat dessa människor förut, men bemöttes som en i familjen. Jag började komma regelbundet och efter att länge ha undersökt kyrkan och fått en livsomvandlande prästadömsvälsignelse blev jag medlem. Men efter fem stabila månader av aktivitet och engagemang i kyrkans aktiviteter började min tro sättas på prov. Jag kände mig manad att flytta hem igen.

När jag var tillbaka i min hemstad gick jag i min nya församling och fick till och med ämbeten. Jag försökte hålla mig aktiv, men det kändes som om allt i livet gick emot mig, vilket fick min närvaro i kyrkan att dala.

Jag fortsatte längs en galen berg- och dalbanetur genom livet, men tappade aldrig min tro. Jag visste att fullheten av Jesu Kristi evangelium och allt jag behövde i livet fanns i kyrkan.

Jag besökte ibland olika församlingar under åren då jag var mindre aktiv och såg skillnaden mellan att bli välkomnad och att inte bli sedd. Lyckligtvis överbryggade missionärerna gapet och tillgodosåg mina behov tills jag slutligen kom tillbaka till kyrkan. Min hemförsamling välkomnade mig verkligen. Jag kände mig hemma i samma stund som jag klev in genom dörren. Tack vare de här välkomnande medlemmarna fortsatte jag att komma och åtnjuta alla evangeliets välsignelser.

Jag anser att man bör komma till kyrkan för sin egen skull, inte andras. Men det hjälper oändligt mycket när man välkomnas med kärlek. Lyckligtvis finns det en del man kan göra för att man själv och andra ska känna sig välkommen i kyrkan.

Vad man kan göra för att känna sig välkommen:

Var med på institutet, tjänandeprojekt och aktiviteter i kyrkan. Även om det kan kännas obehagligt först, speciellt när man inte känner någon, kan dörrarna öppnas för nya bekantskaper och vänner för livet om man gör ett försök.
Omge dig med likasinnade människor. Det här är särskilt viktigt om du är ny medlem eller har återvänt till kyrkan. Att omge sig med likasinnade människor innebär inte bara man slipper äventyra sitt sanna jag, utan man kan också lära sig mycket av dem och få bra stöd.
Besök templet. Din strävan att besöka templet innebär att du gör val som stämmer överens med Herrens vilja. Du upptäcker att du stärks i din lydnad.
Kom ihåg vem och varför. Vem gör du det här för? Vem är viktig att fästa blicken på och varför är du här? Det kan hjälpa dig få perspektiv på vad som är bra för din utveckling.

Hur du kan hjälpa andra känna sig välkomna:

Visa kärlek. Var en riktig vän. Vi befinner oss alla på olika resor. Genom att lära känna andra kan du hitta det bästa sättet att stödja dem på. När du inbjuder dem till aktiviteter, låter dem få veta vad som händer och presenterar dem för nya människor i kyrkan hjälper du dem att knyta kontakter och få nya vänner.
Lyssna till Andens maningar och lita på Herrens val av tidpunkt. Jag har en stark tro på att vår himmelske Fader leder oss och avsiktligt placerar människor i vår väg. När du gör ditt bästa varje dag blir du välsignad och kan vara till hjälp för andra.

Vår himmelske Fader känner oss verkligen och älskar oss var och en. Jag hoppas att du kan känna hans kärlek men också att du kan se dig själv – och andra – med hans ögon. Jag hoppas att du delar med dig av den kärlek han har för dig till andra, särskilt till besökare, nya medlemmar och de som är på väg tillbaka till kyrkan. För min del är jag tacksam för varenda person som fanns där för mig, och jag söker nu tillfällen att finnas där för andra.