Mitt möte med profeten lärde mig att sluta överanalysera evangeliet

Nelesoni Mailei

Vi har en benägenhet att göra evangeliet så komplicerat fast det egentligen är enkelt.

Författaren bor i New South Wales, Australien.

När jag var yngre och försökte finna Gud var det riktigt svårt att tro på att vi har profeter på jorden i dag. Det kändes så komplicerat och förvirrande. Men nästan två år senare, som hängiven ny medlem i kyrkan, var det till och med ännu svårare för mig att tro att jag var en av de 15 unga vuxna i Sydney i Australien som hade valts ut för att träffa president Russell M. Nelson för en frågestund.

Det blev en upplevelse som alltid kommer att få mig att le och fälla tårar av glädje varje gång jag påminns om den.

Vi hade alla fjärilar i magen inför mötet med honom och var nervösa inför vad han hade att säga till oss som unga vuxna. Jag föreställde mig att hans svar på våra frågor skulle vara djupa och sofistikerade och jag undrade om jag var redo att höra och förstå hans ord. Med alla våra fladdrande nerver bestämde vi oss för att hålla en bön om hjälp att kunna slappna av och vara mottagliga för Anden.

Ögonblicket då president Nelson kom in i rummet var så overkligt. Vi har alltid fått lära oss att profeter tar emot uppenbarelse från Gud och delar den med världen för att hjälpa alla att komma till Kristus. Vi ser dem tala på generalkonferensen. Men att personligen få träffa och prata med honom var en unik upplevelse.

Här var han nu – en ödmjuk, kärleksfull Guds profet. Anden han tog med sig in i rummet var så mäktig. Vi stod alla tysta och tvekade att le eller prata, men när han kom fram till oss med ett stort leende och berättade för oss hur glad han var att träffa oss fylldes vi alla med så mycket glädje och frid. Jag kunde känna hans uppriktiga ödmjukhet och hans kärlek till var och en av oss när han tog oss i hand och gav oss alla ett litet leende.

Vi började ställa frågor om unga vuxna i kyrkan och en fråga stack ut mest för mig. Vi frågade: ”Som unga vuxna kämpar vi ofta med att uppmuntra våra familjer och vänner att ta del av evangeliet. Hur kan vi bli bättre på att dela med oss av evangeliet till dem?” President Nelson funderade ett ögonblick och sa sedan två ord: ”Var attraktiva.” Och han fortsatte: ”Var ett föredöme och var trofasta.”

Det var allt – ett enkelt men ändå tankeväckande och sant budskap. Hans enkla ord inpräntades djupt i våra hjärtan och sinnen. Jag insåg i den stunden att som unga ensamstående vuxna har vi en benägenhet att komplicera och överanalysera evangeliet trots att riktlinjerna från Anden och från våra profeter är enkla, rättframma och innehåller så många löften om välsignelser.

Jag insåg i den stunden hur president Nelson hade blivit så ödmjuk och andlig: genom att ständigt leva efter Jesu Kristi evangelium. Allt vi behöver göra är detsamma. Gör det där lilla varje dag som för oss närmare vår himmelske Fader och Jesus Kristus: besöka kyrkan och templet, läsa skrifterna, be med uppriktigt hjärta och sist men inte minst vara vänliga och kärleksfulla mot alla vi möter. De här små vardagliga gärningarna är nycklarna till att kunna bemästra konsten att bli sanna lärjungar till Kristus, stärka våra band till honom och sprida hans sanning till andra.

Vi bör helt enkelt sträva efter att vara den bästa versionen av oss själva. Då leder de där små enkla sakerna till stora resultat. Ja, världen är komplicerad och, ja, det är lätt att överanalysera många saker i livet, men Guds plan är enkel och när vi följer den blir livet enklare. När vi tar till oss profetens vägledning och gör vårt bästa för att bli mer som vår Frälsare Jesus Kristus varje dag, förändras människor omkring oss av vårt enkla föredöme i tro.