Min ö av tro
Illustration Allen Garns
När jag som barn växte upp på Robinson Crusoe-ön, 67 mil utanför Chiles kust, undervisade våra föräldrar mina syskon och mig om tro och uthållighet.
Ett av dessa minnesvärda tillfällen inträffade en söndag när regnet öste ner. Mina föräldrar visste att de hade en förpliktelse mot Herren – de måste komma till kyrkan. Våra paraplyn var trasiga så vi hade bara våra jackor och stövlar till skydd mot ovädret. Mamma kom på att vi kunde använda soppåsar som skydd. Vi tyckte inte det var pinsamt att vi var de enda som gick nerför gatan i regnet. Vi visste att vi gjorde det som Herren ville att vi skulle göra.
När vi var framme vid huset som vi använde som kyrka insåg vi att vi var de enda som hade kommit den söndagen. Många söndagar var sådana. Pappa var grenspresident och ledde ofta möten där det bara var barn och några hjälpföreningssystrar. Han brukade också välsigna och dela ut sakramentet.
Jag saknar den där tiden när vi gick i kyrkan som familj. Stunderna när vi sjöng psalmer tillsammans och lärde oss om vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus är kära minnen. Mitt hjärta är fortfarande kvar på Robinson Crusoe-ön. Alla mina barndomsminnen, däribland mina föräldrars undervisning om evangeliet, har jag därifrån.
Med bara några få medlemmar i kyrkan på ön hade vi inte de program eller resurser som många medlemmar får ta del av. Men mina föräldrar lärde oss att vi skulle gå i kyrkan, be och läsa i skrifterna. Jag fick styrka och vägledning när jag läste i skrifterna och upplevde stunder av personlig uppenbarelse. Jag minns särskilt en söndag när jag fick en bekräftelse på att jag skulle gå ut som missionär.
När jag gick på college i Viña del Mar i Chile tänkte jag på hur mina föräldrar hade gått till kyrkan med mig i sol, regn, hagel och storm. Varje söndag gjorde det minnet att jag kom upp ur sängen, gjorde mig i ordning och gick till kyrkan – oavsett vad som hände ute.
Jesu Kristi evangelium var det centrala i mitt liv som barn, som missionär och nu som fru och mamma. Nu när jag har en egen familj ska min man och jag föra mina föräldrars trofasta exempel vidare till våra barn.