Kampen vi delar för att känna tillhörighet

Har du någon gång kommit in i ett rum och känt hur allas blickar har vänts mot dig? Eller ännu värre – känt att ingen lade märke till dig alls? Det har jag. Sådana situationer kan vara smärtsamma, för inom oss alla finns en längtan att känna tillhörighet.

Jesu Kristi evangelium för oss samman. Men ibland kan våra skiftande omständigheter göra det svårt att känna tillhörighet. Bland alla individer som kyrkan består av finns det nyomvända som kanske försöker hitta sin väg. På sidan 44 berättar jag hur mitt perspektiv på tillhörighet och på att uppfylla Herrens förväntningar förändrades.

Det finns också många som Jodi och hennes man, vars infertilitet eller andra prövningar kan få dem att känna sig utanför. Läs hennes berättelse på sidan 46.

I de digitala artiklarna berättar Rachelle hur välkomnande medlemmar gjorde stor skillnad när hon kom tillbaka till kyrkan. Eric säger att i Kristi kropp behövs vi alla, och Aspen förklarar hur man kan känna tillhörighet och blomstra i kyrkan om man är en mer introvert person.

Kyrkan är full av människor som känner sig utanför. Du kanske är en av dem. Men vi kan alla göra vår del för att varje medlem ska känna sig välkommen. För tillhörighet handlar inte om omständigheter – den handlar om vem du egentligen är och vem du strävar efter att bli som. Som Guds barn tillhör vi alla Kristi kyrka.

Med vänlig hälsning,

Brian S. King

Råd …

från unga vuxna om tillhörighet

”Det är okej att känna sig utanför, men kom ihåg att vi alla är unika och det är därför vi passar in.”

– Estefany Sofia Correa Unas, Alberta, Kanada

”Du måste vara där av rätt anledning. Om du är där för att följa Kristus så har inget annat någon betydelse.”

– Paula Sáenz, Buenos Aires, Argentina

”Eftersom jag växte upp med bröder som är själva definitionen av annorlunda (båda är icke-verbalt autistiska) kan jag relatera till dem som är avgjort unika och vara vän med dem som kanske är förbisedda. Alla kan lära sig något från alla andra, oavsett vem du är eller var du befinner dig i livet. Du har något att bidra med, och Gud älskar dig lika mycket som han älskar alla andra, och det är en hel del.”

– Stephanie E. Jensen, Washington, USA

”Som nyomvänd till kyrkan har jag lärt mig uppskatta det lilla med mina vänner. Jag har i gengäld blivit den vännen för en undersökare, för att inbjuda, stödja och glädjas åt en ny persons sällskap. Du kanske är just det stöd som någon behöver. För mig så hjälpte de mig att fortsätta välja rätt väg.

Så var den vännen. Man vet aldrig. Han eller hon kanske är just den vän som du behöver.”

– Hikairoa Mohi, Waikato, Nya Zeeland

Från kyrkans ledare

”Jag tror inte att jag någonsin har träffat några personer som inte ville tillhöra något som fick dem att känna sig betydelsefulla, som fick dem att känna att de hade ett värde.

När någon undrar: ’Finns det en plats för mig?’ kan det ligga en mängd olika saker bakom det. Och nu frågar han eller hon: ’Passar jag in? Hör jag hemma här? Behöver de mig verkligen?’ Och jag vill svara med ett uttryckligt ’ja’.

Jag tänker på Paulus metafor, som jag verkligen älskar, om att kyrkan är Kristi kropp. Och han säger att vi döps in i den kroppen, och han säger att det är en enda kropp. Många medlemmar, men en kropp. …

”När någon känner sig isolerad förnekar jag inte att den känslan är verklig eller att det är naturligt att känna så. Men när den känslan kommer över oss behöver vi var och en stanna upp och tänka: ’Jesus Kristus dog för mig. Jesus Kristus ansåg mig vara värd hans blod. Och han älskar mig, han har förhoppningar för mig och han kan göra skillnad i mitt liv. Hans nåd kan förvandla mig. Och den här personen som sitter bredvid mig, ignorerar mig eller till och med vill flytta på sig – kanske gör han eller hon det, kanske inte. Men det förändrar inte det som Kristus känner för mig eller mina möjligheter i Kristus.’”

Äldste D. Todd Christofferson i de tolv apostlarnas kvorum, ”Is There a Place for Me?” (videoserien Unity in Diversity), ChurchofJesusChrist.org.