Ubons församling klarar det!
Författaren bor i Isan, Thailand.
Våra församlingsmedlemmar var sällan tillsammans allihop – inte ens i kyrkan. Vad kunde vi göra för att föra ihop alla?
Väder, avstånd och skolscheman hindrar många thailändska medlemmar från att komma till kyrkan, så Ubons församling bestämde sig för att sätta upp ett datum och uppmuntra så många som möjligt att komma.
Många medlemmar här i Thailand har svårt att komma till kyrkan på grund av skolmöten, dåligt väder (de flesta medlemmarna färdas med motorcykel) och avstånd. Medlemmarna i min församling, Ubons församling, har alla de här utmaningarna och fler, vilket gör det svårt att komma till kyrkan.
En söndag undrade jag hur vi skulle kunna hjälpa medlemmarna se välsignelserna med att utöva tron att tillbe tillsammans oftare. Jag fick en idé: ”Vi kan välja en söndag och fokusera på att få alla medlemmarna att komma till kyrkan den dagen.” Om vi kunde få alla medlemmarna att komma samma dag så skulle de verkligen få se och känna styrkan i församlingen.
Våra ledare och medlemmar i församlingen gillade idén och engagerade sig i planeringen av det hela. Vi bestämde ett datum, den 17 juni 2018 – söndagen närmast årsdagen för bildandet av Ubons stav i Thailand – och började skicka meddelanden om det via sociala medier. Vi kallade händelsen ”Låt oss komma till kyrkan samma söndag! 200 på sakramentsmötet – Ubons församling klarar det.”
Nästan hela församlingen engagerade sig i att uppmuntra varandra att komma. Alla skickade meddelanden för att övertala andra att vara med på händelsen. Medlemmarna inbjöd också återvändande medlemmar och vänner som inte var medlemmar. Och det var så många som tackade ja!
Vi insåg att det var mer än bara en trevlig sammankomst för att se hur många som skulle komma. Vi ville att det skulle vara en extra andlig upplevelse som skulle hjälpa medlemmarna att prioritera närvaro på sakramentsmötet. Så månaderna före händelsen uppmuntrade biskopsrådet medlemmarna att undvika aktiviteter som kunde minska betydelsen av sakramentet eller gudsdyrkan.
Vi gjorde till och med bokmärken för att hjälpa medlemmarna komma ihåg händelsen och Anden som vi visste skulle finnas där tack vare allas ansträngningar att komma. På bokmärket fanns namnet på händelsen och ett skriftställe: ”Jag har sagt att ni är gudar, att ni alla är den Högstes [barn]” (Ps. 82:6). Vi valde det skriftstället för vi ville att alla skulle inse att de är barn till Gud och har potential att bli som han.
Medlemmarna planerade länge för att kunna komma den bestämda dagen. Till slut kom dagen. Men det gjorde också hindren. Det spöregnade kvällen före och det fortsatte regna hela natten. Ett annat hinder för några medlemmar var att ett viktigt skolmöte ägde rum samtidigt som kyrkans möten.
Vi uppmanade alla att be om att de här hindren skulle tas bort eller övervinnas. Vid sjutiden på söndagsmorgonen slutade det regna. Och när vi kom till kyrkan var familjerna där som behövde vara med på skolmötet. När vi frågade dem om det andra mötet, sa de: ”Vi måste komma till sakramentsmötet först.” Det stärkte mitt vittnesbörd om hur viktigt Herrens sakrament är.
Medlemmarna hade med sig många vänner och grannar till mötet. En syster i församlingen hade med sig åtta vänner som aldrig hade varit i kyrkan tidigare! Eftersom det hela tiden kom fler personer behövde vi öppna upp till extrautrymmet. Närvaron på sakramentsmötet räknades till 215 personer! Under hela mötet kände jag att den Helige Anden var med oss och att Gud hjälpte oss lyckas i vår strävan.
Efter den härliga söndagen ökade antalet personer som kom regelbundet till sakramentsmötet. Det var bland annat tre bärare av melkisedekska prästadömet som började komma till kyrkan regelbundet med sina familjer. I en familj döptes och konfirmerades barnen följande månad.
Våra stavsledare såg vilken bra upplevelse det här var för vår församling och bestämde sig för att göra något liknande. För stavshändelsen bestämde varje medlem sig för att komma till sin egen församling på samma söndag. Händelsen var också mycket lyckad i hela staven. Jag vet att en församling hade 208 personer närvarande! Jag är så tacksam för välsignelserna som jag och min församling har fått tack vare de här händelserna och för Anden vi kände när vi förberedde och deltog i dem.