Skulle vi tacka ja till ämbetet?
Illustration från Getty Images
Som föräldrar till ett litet barn och en nyfödd var det svårt för oss att fullfölja våra ämbeten i kyrkan. Så när min man kallades att verka som biskop för en församling för unga ensamstående studerande tvekade vi båda.
En mängd frågor sköljde över oss angående vår förmåga att hantera allting med detta ytterligare ansvar. Några dagar efter att min man fått kallelsen upptäckte vi att jag var gravid med vårt tredje barn. På grund av mitt medicinska förflutna hade mina tidigare graviditeter varit svåra. När vi samtalade om vad vi hade att vänta oss under de kommande månaderna om min man tackade ja till ämbetet var vi osäkra på vad vi skulle göra. Så vi bad innerligt om tröst och vägledning.
Vid en tidpunkt undrade min man om han skulle förklara vår situation för stavspresidenten och tacka nej till ämbetet. Det var det som verkade mest förnuftigt, men när vi bad och fastade påmindes vi om något som president Thomas S. Monson (1927–2018) sa: ”När vi går Herrens ärenden är vi berättigade till Herrens hjälp” (”Plikten kallar”, Nordstjärnan, juli 1996, s. 46).
Vi blev tröstade och oron lättade. Vi fick en försäkran om att det inte var stavspresidenten som kallelsen kom från. Den kom från Herren, och han visste före oss att jag var gravid när kallelsen gavs. Han kunde göra mer för vår familj än vad min man skulle kunna göra på egen hand om han inte tackade ja till ämbetet.
Med tro i hjärtat tackade min man ja till ämbetet, och vi tog en dag i taget. Min tredje graviditet visade sig vara ett stort underverk, och vår son föddes frisk och stark. Åren jag tillbringade med att gå i vår hemmaförsamling med våra barn hjälpte oss att komma närmare varandra, inte bara som familj, utan vi kände även större närhet till församlingsmedlemmarna. Medan min man hängivet verkade i sitt ämbete lärde jag mig att be min församlingsfamilj om hjälp med barnen.
Min man och jag är tacksamma mot många trofasta medlemmar, och framför allt mot vår himmelske Fader som hjälpte oss medan vi försökte balansera arbete, familj och tjänande i kyrkan.