Persisktalande medlemmar har för första gången kunnat delta i tempeltjänst på sitt modersmål
Lördagen den 14 mars åkte en liten skara medlemmar från Eskilstuna till Västerhaninge för att vara med om en världshistorisk händelse. Men innan vi kommer dit vill jag blicka tillbaka en tid.
Som stavspresident för Stockholms södra stav hade jag förmånen att få följa ett flertal nya medlemmar från både Afghanistan och Iran som trots språkförbistring tog till sig evangeliet. Med stor tro kom de till kyrkan varje söndag och växte från ”nåd till nåd”. För cirka tre år sedan beseglades två av dessa familjer i templet – en familj med en då 16-årig son och en dotter på väg och ett ungt par med en nyfödd liten son. Ett dygn efter att den första familjen hade beseglats till varandra föddes det lilla flickebarnet inom förbundet. För dessa medlemmar utfördes inledande arbete, begåvning och besegling med simultantolkning av en syster i staven. Speciellt tillstånd från Temple Department för detta hade givits för att dessa individer skulle kunna förstå tempelförbunden som de ingick. Sedan dess har dessa familjer varit flitiga besökare i templet trots att varje besök efter detta tillfälle varit på svenska.
Efter att jag avlöstes som stavspresident blev jag kallad som grenspresident i Eskilstuna gren och min andre rådgivare är en broder från Iran som döptes i slutet av 2016. Han blev äldste för ett drygt år sedan och fick sin patriarkaliska välsignelse nyligen. Planen var att han skulle få sin egen begåvning den 21 mars. Han bad om att få tidigarelägga till den 14 mars eftersom det iranska nyåret infaller den 21:a. Det visade sig vara inspirerat med tanke på hur templet kort därefter stängde ner större delen av verksamheten på grund av covid-19. Än mer speciellt var att begåvningen nu kunde tas emot på persiska. Inte nog med det, det här var den första sessionen att textas på persiska vilket gjorde tillfället historiskt!
Fyra persisktalande medlemmar var på plats från Eskilstuna gren. Tre (varav ett av de tidigare nämnda paren) hade begåvats tidigare, samt min rådgivare som gick igenom för att få sin egen begåvning. En stark ande var närvarande i templet och en tacksamhet uttrycktes av dessa medlemmar över att översättningen varit lätt att följa och tydligt hade förmedlat den storslagna frälsningsplan som presenteras under begåvningen.
En fråga som jag fick av min rådgivare i celestiala rummet var: ”Är detta en plats för samtal med Gud?” Jag svarade: ”Ja – detta är en plats nära himlen där vi kan komma till vår Fader med frågor och för att söka andlig vägledning och svar i våra liv.” Jag såg att det sjönk djupt in i min vän och vi satte oss ner och uppsände tacksamhetens bön över stunden och det heliga vi upplevde. Vi gick därefter ”varvet runt” inne i templet och tittade in i beseglingsrummen. Vi samtalade om eviga familjer. Detta är en längtan som jag vet att min vän och min rådgivare har för sin egen familj och för sin hustru. Det är vår bön och vårt mål att detta ska kunna bli en verklighet i framtiden. En av grenens unga kvinnor fick även tillfälle att tjäna det unga paret som var på plats. Den unga kvinnan var med den lille pojken, som nu är dryga tre år, i gästhemmet så att mannen och hustrun kunde vara tillsammans i templet denna historiska och speciella dag. En annan person som måste omnämnas är en kär broder, ett av stavens högråd, från Iran. Han var med i översättningsarbetet av begåvningssessionen under 2019.
Det är många pusselbitar och livsöden som sammanfallit för att lördagen den 14 mars skulle bli till en välsignad dag för några få, och till välsignelse för många fler framöver! En iransk kvinna i Los Angeles som via Skype hjälpte till att översätta för några år sedan, förklarade för mig när jag höll tempelintervjuer med några av dessa iranska syskon, att ”när iranier känner vad som är rätt inom sig håller de fast vid detta – och de håller fast hårt, vad än som sker”. Jag har verkligen sett detta och jag gläds över deras tro och stora exempel för mig. Jag förundras över hur dessa syskon hållit fast vid sin tro genom åren – trots att de under en lång tid i början knappt förstod ett ord av vad som sades på söndagarna. Många samtal med hjälp av Google translate har ägt rum och med tiden har svenskan gradvis kommit. Dessa goda medlemmar växer nu i ämbeten och kallelser och vill tjäna Herren sin Gud efter bästa förmåga. Herren har i sin visdom och i sina eviga avsikter placerat dessa fantastiska individer och familjer på en plats där evangeliet fanns tillgängligt och där Anden viskade att detta var det glada budskap som de sökt efter i sina liv. De var lyhörda och svarade på de maningar som de kände. Jag vet att de gläds över den frihet de nu har, att få utöva sin tro, och att det är Guds försyn som gjort allt detta möjligt.