Budskap från områdets ledare
”Att leva i tacksamhet”
Under sommaren har länderna i vårt område sakta öppnats upp igen efter covid-19-pandemin. Det här året har varit svårt för många. Vi sörjer med dem som har förlorat kära familjemedlemmar och vänner. Vissa har förlorat sina jobb och andra kanske fortfarande riskerar att göra det. Det finns stort behov av vårt tjänande för att se till att allas behov möts.
Oavsett vilka svårigheter vi befinner oss i är vår himmelske Fader alltid medveten om oss och vet vilka prövningar vi försöker övervinna, oavsett hur svåra de är. Jag kommer att tänka på följande rader ur en välkänd psalm:
När i livets stormar hårt du prövas här,
och du modlös tror, att allt förlorat är,
räkna då Guds gåvor, nämn dem en och en,
se, vad Gud dig givit och dig giver än.1
Det är ofta genom våra prövningar som vi blir stärkta. Men att veta det kanske inte är till så mycket tröst just när vi är mitt i de djupaste svårigheterna. President Russell M. Nelson frågade oss vid generalkonferensen i april i år: ”Hur kan vi uthärda sådana prövningar?” Sedan fortsatte han: ”Herren har sagt till oss att ’om ni är redo ska ni inte frukta’.”2 President Nelson betonade också och inbjöd oss att, som han så ofta gör, söka efter, och till och med lovade oss, ”andlig[a] höjdpunkt[er] … när vi … uttrycker vår djupa tacksamhet för Gud Fadern och hans älskade Son”.3 Även i våra djupaste prövningar kan tacksamhet vara vår nyckel till att övervinna dem.
Tack vare Frälsaren har vi fått medel för att inte bara uthärda, utan också övervinna, våra prövningar, och vi har blivit lovade att bättre tider alltid ligger framför oss. Frälsaren känner var och en av oss personligen vid namn, och han finns där för att hjälpa och stötta oss i alla tider, så att vi slutligen kan segra. Det kan vi vara helt förvissade om. Den dag kommer då vi med djup tacksamhet kan se tillbaka och inse hur rikt vi har blivit välsignade, och hur vi har blivit ledda till det som var rätt för oss.
I sin bok ”Lighten Up” nämner syster Chieko N. Okazaki berättelsen om två nederländska systrar, Corrie och Betsie Ten Boom, hängivna kristna som gömde judar i sitt hem under andra världskriget. De tillfångatogs och sattes i koncentrationsläger, i en överfylld barack full av loppor. Betsie citerade ur sin Bibel, som inte hade konfiskerats: ”Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt.”
Senare, när de bad tillsammans, bad Betsie: ”Tack för lopporna …” Corrie sa: ”Inte ens Gud kan någonsin göra mig tacksam för en loppa.” ”Tacka Gud i allt”, citerade Betsie. ”Det står inte ’i behagliga omständigheter’.” Dessa två systrar fick större frihet i den barack där de bodde, och så småningom fick de reda på varför. Vakterna ville inte gå in i deras rum eftersom det var fullt av loppor.4
Att leva i tacksamhet behöver innefatta vår djupaste kärlek och hängivenhet till vår Frälsare och en varaktig tacksamhet för förbundsstigen mot evigt liv som han har gjort möjlig för oss. Vi kanske inte alltid känner oss värdiga att ta emot himmelsk hjälp, men Frälsaren ser på oss inte bara där vi är nu, utan välsignar oss kärleksfullt enligt den plats där han ser oss i ett evigt perspektiv. ”Jesus Kristus och hans försoning är tillflykten som vi alla behöver, oavsett vilka stormar som ansätter våra liv.”5
Jag uppmanar oss alla att leva i tacksamhet och att se hur det för oss närmare vår Frälsare Jesus Kristus och hjälper oss övervinna livets utmaningar.