Lokala sidor
Gud finns här i Sverige
Syster Emma Nissen är en heltidsmissionär från USA som verkar i Sverigemissionen Stockholm. I den här artikeln berättar Syster Nissen hur hon kom att skriva missionssången med hjälp av sin svenske morfar.
I oktober 2020 frågade vår missionspresident om jag ville skriva en gemensam sång för missionen. Han sa: ”Vi kan presentera den i december, under julkonferensen, om det är tillräckligt med tid för dig.” Jag log inom mig själv för jag visste att om Anden skulle hjälpa till med mitt skrivande, som den har gjort förut, skulle den här sången skrivas långt före julkonferensen.
När president Robert Davis kom till Sverigemissionen gav han missionärerna ett missionsmotto: ”Kämpa på i tro”. Att kämpa på är ett vanligt svenskt uttryck, men för oss missionärer blir tillägget ”i tro” en påminnelse om att när vi kämpar vidare i tro så strävar vi inte bara framåt, utan vi gör det med Guds hjälp. President Davis påminner oss också om att vi är sanna lärjungar såsom de beskrivs i Mormons bok, 3 Nephi 5:13. Jag ville att sången skulle återspegla vår mission och beskriva president Davis vision för arbetet här i Sverige. Jag vände mig genast till det skriftstället för att hämta inspiration för min uppgift.
Jag öppnade först skriften på engelska när Anden viskade: ”Låt oss titta på det på svenska.” Jag svarade snabbt: ”Vad skulle det göra för nytta? Jag har bara varit här i nio månader! Jag kan inte skriva en så viktig sång på svenska! Jag kan knappt bära mitt vittnesbörd på svenska.” Och vet ni vad Anden sa tillbaka till mig? ”Du har rätt. Jag har hört att du gör misstag, och du har en bit kvar. Men jag har någon här som talar svenska mycket bra, och han har tålmodigt och ivrigt väntat på att få bära sitt vittnesbörd för dig, och genom dig för sitt svenska fosterland.”
Anders Flink, min morfar, dog år 2015. Han var född och uppvuxen i Sverige. Han brukade bre smöret på den håliga sidan av knäckebrödet. Han spelade dragspel medan mormor ledde danserna runt midsommarstången. Han lyssnade stolt på vart och ett av sina barnbarn som lärde sig spela piano medan de växte upp. Och han var själaglad över den glädje som musiken förde med sig i vårt hem. Han var en andlig och glad man. Mormor döptes 2001 men morfar blev aldrig medlem själv. Mot slutet av sitt liv körde han ofta mormor till kyrkan och han blev då ombedd att spela preludiet innan sakramentsmötet, vilket han trofast fortsatte att göra varje vecka.
Genom att steg för steg omge sig med Guds kärlek förberedde han sig för att ta emot de missionärer som jag utan tvivel tror sprang emot honom den sekund han gick vidare och återvände hem. I december 2016 åkte vår familj till templet för att göra det ställföreträdande dopet för morfar och för att besegla honom till mormor. Fyra år senare kunde jag känna hans entusiasm då jag äntligen var på plats i Sverige och genom Anden kunde förstå tillräckligt med svenska för att höra och förmedla morfars ljuva vittnesbörd.
Jag lyssnade, jag spelade och jag skrev. Redan samma kväll som president Davis bad mig skriva Sverigemissionens sång blev den färdig. Varje gång jag lyssnar till sången hör jag också svagt ett dragspel spela med någonstans bortom slöjan, och jag kan känna mina förfäders kärlek medan de gläder sig tillsammans och sjunger sina vittnesbörd om att Gud finns här i Sverige.
Här kommer några strofer ur texten:
Gud finns här i Sverige.
Han går bredvid missionärerna.
Ja, vi är Jesu Kristi, Guds sons, lärjungar
för att Gud finns här i Sverige.
Om det snöar, om det regnar,
det spelar ingen roll.
Vi kämpar, ja vi kämpar, vi kämpar på i tro.
Vi sprider evangeliet till hela hans folk
och hjälper dem förstå att de är värdefulla.
Det finns så många på andra sidan slöjan som arbetar tillsammans med oss och innerligt vittnar om att Gud finns HÄR I SVERIGE! Vi, som Kristi lärjungar, har förmånen att vara vittnen om detta, och som missionärer i Sverigemissionen Stockholm kommer vi att fortsätta att gemensamt sjunga och vittna om att Gud finns här i Sverige.